Team Vildmark

Äventyr 46: Broar och banvallar i Ekolsund

2012-01-22T16:38:00.001+01:00

Denna veckas äventyr blev ett snöigt äventyr med spännande platser och lite UE-feeling. En cache som vi länge velat ta är "Between the Bridges" som innebär att man ska ta sig över Ekolsund via en gångväg som hänger under motorvägsbron... Och idag blev det äntligen dags! Vi parkerade vid rastplatsen vid Ekolsund och tog oss ner mot bron och kunde snabbt hitta vägen upp till gångbron. Det gick ju alldeles utmärkt att ta sig över, det var faktiskt inte alls så högt som jag hade tänkt mig utan det var en kul upplevelse. Tror vi får ta med barnen (eller ungdomarna ska man kanske säga numera) någon dag.

Jaha, då går vi då!

Inte ens höjdrädde CJ tyckte det var så läskigt!

Här gick vi alltså...

När vi passerat bron var det tuff terräng fram till cachen som låg vid ett gammalt torp. Vi följde en rådjusstig och tog oss hyfsat smidigt fram. Väl framme så fanns det väldigt gott om gömställen och GPS:en hoppade. Men med lite tur så kunde vi plocka fram burken och logga - skönt. Vi gick tillbaka mot bron och träffade en familj som också var ute och promenerade under motorvägen, populärt söndagsnöje!

Nästa stopp var den gamla järnvägsbron en bit därifrån så vi fortsatte genom ett väldigt fint villa/sommarstuge område. Så här tror jag att jag vill bo när barnen flyttat hemifrån, på pendlingsavstånd till stan men ändå på landet. Här skulle vi leta efter nästa cache Mind the Ghost train!, men efter lite krälande på bron så gav vi upp och fortsatte över till andra sidan sundet. Nu snöade det ordentligt med stora vita snöflingor. Vi promenerade längs den övergivna banvallen fram till First Aid Cache. Här blev den en mysig lunch i snön ner mot vattnet. Sista cachen var en multi Banvallen som började vid vår lunchplats och där vi fick en promenad lite längre bort längs banvallen. Lätt loggad och sen återstod bara en trevlig promenad längs husen i området tillbaka till rastplatsen.

Ingen cache och inga spöktåg...

Lunch ner mot vattnet

Promenad längs gamla Banvallen

Den här turen kan definitivt rekommenderas om ni vill ha ett par timmars promenad och utforska spännande miljöer!

/A

Äventyr 45: Mysteryringen

2012-01-22T16:00:00.000+01:00

Vi behövde ett litet lagom äventyr den här söndagen, fortfarande lite jetlaggade efter USA-semestern. Så, på lördagskvällen kom CJ på att en geocachingtur till Mysteryringen kanske kunde passa. Det är K.I.M. som lagt ut en serie mystery geocachar i en skog vid Stäket. Så, hela familjen engagerades för att lösa alla mysterier som vi behövde. Några hade vi redan löst, men det var 7-8 kvar att lösa.

Alla mysterier var välgjorda och varierande. A och E tyckte det var roligt med Mysteryringen 7 - Stickor som krävde en tändsticksask och lite tålamod för att lösa. A uppskattade Mysteryringen 9 - Nonogram, det var en för mig ny variant på ett logiskt pussel. Tror jag ska ladda ner någon app med det! Annars var det en bra blandning med olika svårighet, och vi kan nu en del mer om sportbilar, filmer och ett par konstiga språk. Mycket bra med lite hjärngympa också! När klockan passerat midnatt hade vi löst alla mysterier förutom en. Här visste vi hur vi skulle göra, men när ögonen går i kors är det inte helt lätt att tänka logiskt och fokuserat. Så, den fick vänta till söndagsmorgonen då koordinaterna plockades fram.

Vi fick sen en skön promenad i skogen med lite vitt på marken. Det var halt längs stigarna så det hade inte skadat med de dubbade kängorna idag. Alla burkarna var lätta att hitta och i fint skick, mycket välgjord serie.

Vid den här fina skylten började vi promenaden

Vi följde sönderkörda skogsvägar

Här ber skogsföretaget om ursäkt och säger att de ska återställa naturen och vägarna - bra!

Det var väl inte världens mysigaste skog men det var perfekt för en söndagstur på ett par timmar. Vi gjorde fel på en cache och fick gå en liten omväg efter att vi rättat till felet och knappat in rätt koordinater i GPS:en. Det var tydligen fler cachare ute samtidigt på den här rundan men vi såg inte till några andra, vi var nog först ut. Vi lyckades inte hitta något riktigt charmigt fikaställe så efter att vi loggat finalen så beslöt vi att åka till Bokskogen och Monumentholmen för att fika. Jättefin plats med stora bokträd (bokar?) och ett maffigt monument mitt i skogen.

Monument till minne av Helena Charlotta af Ugglas

Kärleksbudskap i träden

Vackert ljus över vattnet

Stort tack till K.I.M för både lördagsunderhållningen och söndagspromenaden!

/A

Äventyr 42-44: Roadtrip i Texas

2012-01-22T14:59:00.003+01:00

Vi ville göra något annorlunda på jullovet, och eftersom vi inte kan göra som alla andra och åka på sol-och-bad semester till Thailand så blev det Texas istället! Vi har kompisar som bor norr om Dallas så det var en perfekt anledning att ge sig dit.

Planen var att åka runt i en triangel från Houston till San Antonio till Dallas och sen tillbaka till Houston. Vi ville få en blandning av storstäder, vilda västern och natur. Och det visade sig vara en framgångsrik plan - rutten blev precis så bra som vi ville. Det här blogginlägget summerar resan, men för er som är mer nyfikna på vilka geocachar vi tog så kommer det ett alldeles eget inlägg för er inom kort - så håll ut!

San Antonio med Fredericksburg & Austin
Vi tillbringade julhelgen i ett kyligt och blåsigt San Antonio. På julafton var vi på Sea World, och fick åka förbi en sportaffär för att köpa långkalsonger först eftersom det var 7 grader och regnigt den dagen. Men sen vände det och på resten av resan var det skön försommarvärme. Vi gillade starkt San Antonio eftersom det är en stad som går utmärkt att promenera runt i. I stadskärnan finns en "Riverwalk" som består av gångvägar längs stadens å där det var trevligt att strosa runt. Speciellt runt jul när alla träden längs vattnet var utsmyckade av julgransljus.

Längs Riverwalk i San Antonio

Vi lämnade sen San Antonio och kom till Fredericksburg som ligger strax norrut i det som kallas "Hill country". Här är landskapet inte längre platt utan mer böljande kullar där vägarna passerar genom små pittoreska cowboybyar. Fredericksburg är en turiststad men fortfarande charmig och Main Street hade trevliga små butiker. Killarna fastnade länge på Pacific War Museum, som var ett mycket välgjort museum. Det häftigaste var den guidade turen där det var tre veteraner med som hade varit med i andra världskriget och som berättade intressanta, skrämmande och roliga historier om sin tid i kriget. En dag åkte vi till en park, Enchanted Rock, och fick äntligen komma ut lite i naturen också som omväxling till shopping och hamburgerrestauranger.

Waring General Store, mitt ute i ingenstans

Luckenbach Post Office

Högst upp på Enchanted Rock

Fin utsikt

Sista stoppet innan Dallas blev Austin där vi bara gjorde ett kort stopp, och faktiskt ägnade en hel dag åt att logga en enda geocache som var ett riktigt äventyr - Necropolis of Britannia III. Mer om det i nästa inlägg om geocaching i Texas.

Dallas
Vårt andra större stopp var norr om Dallas i Allen hos våra amerikanska kompisar Shelley, Mike och Jason. Det blev några lata dagar där vi bara tog det lugnt och umgicks. Vi gjorde några turer i området runt omkring men vi hann inte utforska Downtown Dallas. Ett besök som vi gillade var Dallas Zoo som fick med beröm godkänt av alla - välskött och fint. Och självklart fick vi inviga familjen i geocachingen, jag tror speciellt Mike blev imponerad. Efter att ha blivit väl omhändertagna i några dagar så lämnade vi sen Dallas och körde söderut, men med en avstickare till Nacogdoches först.

Nacogdoches är eventuellt den äldsta staden i Texas (det pågår tydligen någon kamp om den titeln så det finns fler städer som försöker ta åt sig den äran). Vi blev inte så impade av staden, men åt en mycket god pastamiddag för att fira den nyblivna 14-åringen. När man har så kort tid i en stad så lönar det sig att planera lite innan. Här hade jag kollat på Tripadvisor och valde den restaurangen som låg i topp, Auntie Pasta's Italian Restaurant, och det blev bra!

Houston
Och så sista delen av trippen som vi tillbringade i de södra delarna av Texas runt Houston. Vi bodde på ett enkelt hotell precis vid motorvägen, men det var praktiskt och lätt att komma till de platser som vi ville utforska. Höjdpunkterna här var nog Houston Space Center, dagstur till Galveston, shopping och skridskoåkning på Houston Galleria och så slutligen ett geocachingevent som vi var med på. Precis som i Dallas så var vi faktiskt inte in i stadskärnan men som i många amerikanska städer så ligger ju sevärdheterna ofta utanför stan.

"Houston, we have a problem!"

Övningslabb för astronauter

Skridskorinken på lyxiga Houston Galleria

Det här blev en lagom rutt som man lätt klarar av på två veckor utan att ha allt för högt tempo. Vi har ju varit i USA tidigare, men Texas var en ny upplevelse. Här är verkligen allt större och mer extremt!

I en undersökning jag läste så var det hela 5 Texas-städer på topp-10 listan över de städer med kraftigast befolkning. Och det är ju inte så konstigt, med tanke på den maten som serveras på restaurangerna. Kombinera sen det med det faktum att ingen någonsin går någonstans så blir man ju rätt förskrämd... Vi har fått inleda en avgiftning nu när vi kommit hem för att rensa bort allt socker ur kroppen!

Frukost med "Texas-formade" våfflor

Vad gillade vi med Texas då? Framför allt alla vänliga människor som vi träffat. Aldrig en sur person, aldrig en dörr som stängs i ansiktet på en utan alla är artiga och intresserade. "Where are you from?" "Why are you here?" hörde vi många gånger per dag. Visst är det lite ytligt och påklistrat, men hellre ett falskt leende än en ärlig surgubbe :-)

/A

Merry Christmas

2011-12-25T15:22:00.000+01:00

Merry Christmas

Äventyr 41: Urtid - Istid - Nutid

2011-12-18T20:40:00.000+01:00

Urtid - Istid - Nutid eller en geologisk vandring i Törnskogen. Detta är en stig (vandringsled) som Naturskyddsföreningen gjort i ordning för att visa olika geologiska bildningar. Till vandringen hör ett häfte där man kan läsa om olika geologiska fenomen längs stigen.

Vi har gått en hel del i dessa skogar men bestämde oss för att detta var ett lagom äventyr för oss den här veckan. Urtid - Istid - Nutid stigen är ca 4 km lång och i och med att vi gick hemifrån så blev det nog drygt 6 km som vi gick på 3 timmar.
Stigen går varsamt fram och är ibland svår att se, att det var snö på marken gör det inte lättare.

Trekanter, inte helt lätta att se alla gånger.

Stenen markerar stigen.

Vid en av "infarterna" finns en ny anslagstavla med information om denna, Fornstigen och Vildmarksstigen.

Snuggastenen...

Vaxmora torp

Det "klassiska" lunchfotot vid Länsmansberget.

Går stigen verkligen där....

Diabas spricka.

Idag var utsikten från Myrberget (eller som vi kallar det för Apberget) grå

Vi luftade alla våra TB:s på geocachen Apberget.

En hel del sådana här skärmar såg vi och tidvis träffade vi på en massa orienterare som sprang Tomteloppet.

Vi hade med oss häftet för att läsa på vägen men det är nästan nödvändigt att ha med sig kartan som finns i häftet då det inte alltid är så lätt att se stigmarkeringarna. Med texten i häftet så blir en hög stenar eller en brant klippa plötsligt en historia och en riktigt bra geologilektion.

/CJ

111213 141516

2011-12-13T21:56:00.000+01:00

111213 141516 ett tal vilket som helst? Nej det är faktiskt en kul talföljd där datum och tiden klockan kvart över två tillsammans bildade en talföljd från 11 upp till 16 – nämligen 11-12-13 14:15:16. En sådan talföljd dröjer 100 år innan vi får igen...

Förutom Sundsvalls tidning så var det en tapper skara geocachare som trotsade kylan för att hurra lite när tiden passerade. Det är bra att det är lite ordning i den här communityn och naturligtvis hade
psh13 fixat ett event . En bra anledning att smitta lite tidiagre från jobbet.

/CJ

Äventyr 40: Julstämning i Norrköping

2011-12-13T20:32:00.000+01:00

Veckans äventyr gick till Norrköping och bestod av lite blandad kompott.

Promenad i industrilandskapet

Vackra industriminnen

Julkonsert på Louis de Geer hallen, med Norrköpings symfoniorkester där kusinen var med som tärna. Mycket stämningsfullt!

Norrköpings Symfoniorkester med musikklasser

Pepparkaksbak hos farmor, det traditionsenliga tillsammans med Norrköpingskusinerna
Övernattning hos J&T, alltid lika trevligt
Cache-maintenance av ett par av våra egna cachar i trakten. Vi tittade till Åby Folketshus, en enkel drive-in cache som var i bra skick. Sen återställde vi en mugglad cache på en spännande plats i Åbyskogen, BLOTT KLIPPAN ORÖRD STÅR. Den här platsen har en sorglig historia och består av ett minnesmärke som Johan Gustaf Norstedt skapade i minnet efter sin förlorade fru Carolina.

Texten på stenen lyder:
BLOTT KLIPPAN ORÖRD STÅR VID STORMENS VREDA ILAR MITT HIRRTA SKADAS ÄN FAST JAG I LUGNET HVILAR

Slutligen loggade vi några cachar på väg hem, några trevliga bensträckare men inga värda en notering på bloggen...

Nu har vi haft några helger utan vildmark och längtar ut i skogen, så nästa helg ska vi trots disputationsfester och USA-packning försöka hinna med en skogstur!

Äventyr 39: Stockholm by night

2011-12-05T16:39:00.000+01:00

Denna veckas äventyr är faktiskt två. A hade fixat så att vi en "vanlig" torsdag skulle äta middag och titta på Peter Carlsson & Blå Grodorna som uppträde på scalateatern.

Innan teatern åt vi en god middag på den Italienska restaurangen Esperanza som ligger på Drottninggatan.Båda var tidiga så vi blev insläppta innan de öppnat. Riktigt suverän mat till bra pris, bäst kanske tryfflarna till espresson var.

Jag kände inte till Peter Carlsson & Blå Groddorna men det var en bra show och vi hade fått bra platser nära scenen. I pausen köpte vi oss varsin KLOSS öl som är gjort på bryggeriet Monks mitt emot teatern.

En lyckad torsdagskväll i stockholmsmörkret.

På fredagkvällen hade vi planerat att göra något lite mer förbjudet/olämpligt. Nämligen att undersöka en oanvänd tågtunnel på Söder. A och jag hade bestämt att vi skulle träffas vid skanstull och sedan ta cachen Stockholm Underground.Burken är sedan länge arkiverad men besöks rätt ofta ändå.

På karatn är järnvägen utmärkt men går alltså under jord.

Efter att vi börjat gå mot tunnelmynningen så bestämde sig A för att idag inte var den rätta dagen att förlja med in i mörkret så vi bestämde att jag skulle fortsätta själv.

Vart leder spåren...

På väg till cachen passerade jag några andra tradburkar som jag passade på att logga innan det var dax att gå in i tunneln.

Tunnelmyningen

Enligt cachebeskrivningen skulle man gå en halv kilometer innan man skulle börja söka efter burken.Vid tunnelingången var det proppfullt med skräp, bråte mm.

Ett eldorado för klottrare (och andra skumma typer)

Det blev riktigt mörkt inne i tunneln.

På väg in lyssnade jag med jämna mellanrum ifall det skulle bo några inne i tunneln men det var helt tyst och tomt. Efter att ha gått drygt 500 meter kom jag fram till mitt mål och burken hittades lätt. Därefter var det bara att traska tillbaka och ta pendeln hem.

/CJ

Äventyr 38: Upplandsleden - Skokloster

2011-12-04T12:58:00.001+01:00

Ytterligare ett höstäventyr avklarat! Vi har gått några kortare sträckor av Upplandsleden, men kände att vi borde klara av flera sträckor. Helst ville vi gå en rundtur eftersom det är lite smidigare. Och då blev det ett varv runt Skokloster, som är en slinga på 14 km. Den varianten vi gick blev lite längre, runt 18 km.

Eftersom rundan var rätt lång så hann vi inte med några längre avstickare för att logga de geocachar som fanns i området. Så, till CJs stora förtret så blev det inte så många geocachar på den här turen...

Vi startade turen vid Häggeby kyrka, här fick vi via cachen Cineast - Satyricon lära oss att det vid kyrkan finns en väldigt vacker sten (dock en kopia) som tydligen spelat en viktig roll i Fellinis film Satyricon. På bilden finns ett antal "hästhetsare", inte ett helt vanligt ord - fick bara 3 träffar på Google på det... Handlar tydligen om ett fenomen liknande tuppfäktning, dvs kamp mellan hästar för underhållning. Och detta var bara ett av många nya ord vi skulle lära oss på denna tur.

Häggeby kyrka

Tjusig skylt

Här borde det ju funnits en cache kan man tycka

Efter Häggeby kyrka gick vi norrut upp mot byn Måttan, här fick vi gå längs bilvägar så inte den roligaste delen av leden. Vid Måttan börjar slingan till Skokloster, vi valde att gå medsols och gav oss nu in i skogen. Varierande skog med våtmarker, kalhyggen och små skogsvägar. Vi gjorde en avstickare till cachen Highest in Skokloster. Det visade sig vara den snyggaste burken och den vackraste platsen på hela turen, så det var bra att vi tog turen hit. Häftigt stenlandskap så vi passade på att äta lunch här bland stenarna.

CJ bjöd på glögg

Lunch bland stenarna

Så småningom var vi framme vid Skokloster som hade julmarknad den här dagen - lite svårt att smälta in med våra vandringskläder bland de finklädda marknadsbesökarna. CJ gjorde ett fynd vid ett stånd - vill inte avslöja vad det blev, det kanske blir en julklapp till någon närstående släkting... Här kunde vi också logga The Shoe Abbey och Fika med barock utsikt.

Julmarknaden avklarad, nu dags för vandring igen

Skokloster ligger ungefär halvvägs runt slingan så nu fortsatte vi tillbaka. Den här delen var roligare att gå än första delen, vi gick längs vattnet med flera ställen med vacker utsikt. Här fanns det vindskydd och flera grillplatser vid badplatser. Vi passerade bland annat Idealbyn som var uppbyggt på 90-talet som ett samhälle för utövare av Transcendental Meditation. Efter lite googlande kan jag förstå att byn har haft sin storhetstid och att den är i behov av upprustning. Kanske inte gick så bra som man tänkt sig...

Sen passerade vi ett par områden med plastband runt träden, "Kulturmiljöhänsyn" stod det på det ena och "Biotopskyddsområde" på det andra. Så nu var det dags att lära sig nya ord igen. Kulturmiljöhänsyn handlar om att bevara kulturmiljöer till eftervärlden (enligt skogsvårdslagen). Exakt vad som ska bevaras här kan vi inte säga så mycket om, men det var en fin skog vi passerade i alla fall. Biotopskyddsområde är enligt Wikipedia "små biotopområden med speciella livsmiljöer för växter och djur som kan skyddas genom klassificering som biotopskyddsområde". Så nu vet ni det!

CJ provar minikikaren från Brunton

Fin grillplats vid badplats

När vi närmade oss Måttan igen så började det mörkna. Som tur var hade vi plockat upp en reflex i en cache så den var användbar när vi gick längs vägen sista delen. Inte den bästa leden vi gått, men en bra dagstur, så klart godkänt.

/A

Nya kängor…

2011-11-28T22:09:00.000+01:00

I september köpte jag nya kängor, de är definitivt bland de viktigaste när man är ute i skog och mark. Efter att ha gått med dem första gången skrev jag så här:
Efter 20 år och sommarens fjällsemester gick mina vandringskängor sönder. Jag har haft försvarets känga modell 90, som fungerat perfekt både när det varit, kallt, varmt och blött och innan dessa hade jag ett par Lundhags kängor som jag trivdes suveränt i. Så valet föll ganska självklart på ett par Lundhags Syncro Boot High.

Nästan nya Lundhagskängor

Så nu håller jag på att gå in kängorna, tar chansen vid varje liten promenad att gå in dem. Dagens vandring var den längsta och kängorna känns perfekta.

Jag har nu använt kängorna rätt mycket och råkade ut för ett stort missöde. På FAD:en när vi gick runt på ett kalhygge gick en spetsig pinne rakt igenom plast sulan fram och det blev ett runt hål på 3-4 mm. Trist men jag e-postade Lundhags och frågade om råd och nästa dag hade jag fått ett svar och ett förslag på lösning, imponerande. Rådet var att ta LiquiSole, sagt och gjort så fyllde jag hålet.

Reparation...

De börjar få lite patina och fantastiska att gå i.

Kängvård... med Lundhags fett

Sedan ska ju kängorna vaxas för att bli mjuka och hålla tätt, samtidigt som jag köpte kängorna köpte jag också Nikwax (inte billigt). Det har fungerat bra men jag hade föredragit en vanlig burk istället för den lilla tuben som blev rejält kletig.

/CJ

Äventyr 37: Kattpromenad i Väsby

2011-11-19T17:24:00.001+01:00

Idag blev det en förmiddagstur till Upplands Väsby och en promenad tillsammans med T.S Eliot och katterna från De Knepiga Katternas Bok. Catfur har lagt en slinga med geocachar längs en 7,5 kilometers bana, precis perfekt för en halvdagstur. Varje geocache handlar om en av katterna ur boken (som ligger till grund för musikalen Cats), så vi träffade på Bustopher Jones, The Rum Tum Tugger, Old Deuteronomy och en hel bunt andra katter.

Ett par geocachar var mysterys så det blev lite pyssel innan vi kom iväg - sista lösningen blev klar på morgonen tack vare sonen som hjälpte till! Och även dottern gjorde en insats i fredags och löste en annan av mysterierna.

Den här promenaden gick förbi trevliga platser som vi inte utforskat tidigare, till exempel Barockparken vid Stora Wäsby och vikingaskeppet i närheten. Här provade vi också på tjänsten Upplev Väsby där man kunde ringa ett telefonnr och få veta mer om platsen, bra initiativ! Om ni blir nyfikna men inte orkar ta er till Upplands Väsby så går det att ladda ner berättelserna via länken ovan och lyssna hemma, men lite fusk får det väl räknas som...

Barockparken i Stora Wäsby

Vi lyssnar på information om Stora Wäsby

En ensam blåklocka trots mitten av november

"Cachingflagga" för att hjälpa vilsna cachare...

Under sista delen av promenaden störde tyvärr E4:an en del, svårt att fullt ut njuta av promenaden när man måste höja rösten för att kunna prata normalt. Vi loggade 13 cachar, men vid sista burken innan finalen så blev det en DNF. Vi är rätt säkra på att burken faktiskt är mugglad, vi såg spår av något som bara måste ha varit gömstället. Vi får se vad burkägaren svarar. Men trots att vi inte kunde logga finalen så får promenaden med beröm godkänt, en kul idé och en trevlig tur.

Som avslutning på promenaden så stannade vi till vid Army Love och åt lite lunch i solen.

Intressant utsikt från lunchplatsen

Storskogen i Storvreta

2011-11-18T16:03:00.001+01:00

Idag hade jag förmånen att vara ledig så jag passade på att ge mig ut i Storskogen norr om Uppsala på förmiddagen. Det var runt -3 med klar luft helt enkelt en fantastiskt sätt att tillbringa en förmiddag på.

Frostiga träd och fält.

Ett smultronställe...

En stig för team Vildmark

Det är knappt solen orkar upp

Det är lugnt och stilla i myrstacken

Härlig skog

I morse hade vi en kaffe incident. Coop X-Tra kaffet vi precis har börjat använda smakade beskt och äckligt så vi fick slänga 3 paket. Just Coop X-tra produkterna har jag varit besviken på flera gånger tidigare så nu ska jag sluta köpa dem. Istället fyllde jag på termosen på Statoil, för inget går upp mot att sitta på en sten i storskogen och ta sitt förmiddagskaffe.

Guldkant.

Det blev ett 20 tal burkar men idag var det naturen som var det viktigaste.

/CJ Team Vildmark

Ljus i novembermörkret, fackla eller pannlampa?

2011-11-16T20:25:00.001+01:00

Till årets FAD var vi utrustade med inte mindre än 1 gammal och 3 nya pannlampor som ligger i samma prisklass. Eftersom just ljus är viktig för svenska geocachare denna årstid så tänkte jag kort recensera lamporna och jämföra dem med en hemmabygd fackla.

Fackla av Töre
På scouterna ska vi bygga riktiga facklor av törestickor och grenar och då ville jag testa att själv bygga en först. Innan man kan göra det måste man hitta en lämplig tallstubbe och någorlunda färska tallgrenar. Stubben höggs i mindre bitar och jag sågade ett kors i grenen som jag sedan pillade ned töre bitar i. Ett ganska slitsamt jobb då varken tall grenar eller stubben är raka och enkla att såga i.
Jag blev ändå nöjd med resultatet men nästa gång ska jag se till att bitarna blir något större så kommer facklan brinna mer och längre.

Inte helt lätt att såga, dessutom var det sten som växt in i stubben.


Färdig fackla

Mysigt men lite ljus

+ Mysigt ljus
+ Miljövänligt

- Kort brinntid (15-20 minuter)
- Mycket jobb för att tillverka och samla material
- Dåligt ljus

Fackla av trasor och fotogen

En mycket snabbare fackla kan man bygga genom att fästa gamla trasor på en enkel käpp med några spikar. När sedan facklan ska tändas dränker man in trasorna i fotogen. Den ger ett ganska bra ljus och är stabilare än en fackla av törestickor. Den är väldigt mycket enklare och snabbare att bygga också, men man måste "kladda" med fotogen

Trasor fästa på en trä käpp.

Ordentlig låga ger "bra" ljus.

+ Mysigt ljus

- Kort brinntid (15-20 minuter)
- Kräver fotogen

Led Lenser

Led Lenser - H7R Headlight vi köpte 2 sådana förra året men en har gått sönder helt genom att det blev något glapp inne i lampan som gjorde att batteriet tar slut när den ligger i väskan.Lösningen på detta problem var helt enkelt att plocka ur batterierna när lampan inte användes. Sedan lossnade kabeln i infästningen till batterifacket. Även den andra lampan har en trasig infästning men som nu är lagad med silver tejp.
FÖrutom hållbarheten så är det en bra lampa där ljuset enkelt kan regleras steglöst

Pga dålig kabelinfästning så har lampan gått sönder (här är det bara en tidsfråga till någon tråd går av.

+ Bra ljus
+ Enkel att hantera
+ Lätt på huvudet
+ Praktiskt fodral
+ USB laddare i lampan(enkelt att koppla in)

- Hållbarheten (för smäckig och inte gjord för tuffare miljö)
- Priset billigast av lamporna
- Pannbandet
- Få funktioner

Silva

Silva X-Trail (men man har gömt det stora batteripaketet.

Vi har tidigare köpt några Silva pannlampor som vi inte varit så nöjda med då locket till batteribehållaren lossnat och försvunnit i skogen. Så det var med vist motstånd jag köpte en Silva X-Trail. Allt känns rejält, enkelt att hantera med handskar på men framför allt lätt på huvudet. Det positiva med att få bort batteriet från huvudet är sladden till batteripacken.Jag tyckte också om det breda pannbandet som gör att lampan sitter där den ska. Den enda lampan som man helt kan regleras med handskar/vantar på

+ Bra ljus
+ Enkel att använda
+ Robust
+ Rejält och bra pannband
+ Extra band för att fästa batteri packen
+ Batteri status visas
+ Löstagbart batteri pack
+ Lätt på huvudet

- Lite klumpigt med sladd till batteripacket
- Dyraste lampan
- Få funktioner

Petzel
Vi har haft flera enklare Petzel tikka lampor tidigare. Denna gång blev det en MYO® XP den kändes mycket robustare än tikka lamporna vi haft förut men ger betydligt bättre ljus.Lampan är lite och batteri packen sitter på huvudet.För att sprida ljuset kan man fälla ned en lite plastbit för lampan det kändes som en bra lösning. Lampan har flera funktioner bra men inte nödvändiga.

+ Liten och smidig
+ Robust
+ Batteriindikator
+ Flera funktioner

- Stor och tung
- Små knappar

Princeton Tec ApexMed ett helt nytt märke så blir Princeton Tec Apex, en chansning. Denna pannlampa ger riktigt bra ljus men den blir lite tung. Både lampan och batteripacken är stora å andra sidan sitter allt på huvudet. Det ingår ett extra huvudband som är ett måste om man tex ska springa och lampan måste hållas på plats.

+ Bästa ljuset
+ Möjligt att få närområdesbelysning
+ Robust
+ Det extra huvudbandet
+ Batteriindikator
+ Enkel att använda

- Stor och tung
- Få funktioner

Alla pannlamporna ger bra ljus för geocaching i november mörkret. Min favorit lampa blir nog Silvan när jag ska ut i skogen och geocacha däremot om man vill ha en liten och smidig lampa med sig på tjänsteresan skulle jag välja Petzel lampan eller en vanlig ficklampa. Petzel lampan är också den som skulle sitta på huvudet om jag skulle ut och springa. Pga hållbarheten så skulle jag inte köpa någon mer Led Lenser.

/CJ

Fångarna på fortet

2011-11-12T16:58:00.001+01:00

Nu har det gått en vecka sen vårt äventyr i Karlsborg på Fångarna på fortet och vi har hunnit smälta våra intryck och är redo att sammanfatta upplevelserna.

Fångarna på fortet finns vid södra fortet i Vabergs fästning utanför Karlsborg, det finns även en cache vid norra fortet Fortress North, men den hann vi inte med den här gången. Fortet börjades byggas i slutet av 1800-talet och las ner redan 1927. Nu är det bestämt att fortet ska plomberas och övertäckas så det känns bra att vi hann uppleva det innan fortet stängs igen.

Vi åkte hemifrån Sollentuna redan på torsdagen med första bensträckaren vid "mysterytipspromenaden" Lillåspåret i Örebro - välgjorda cachar och en kul idé!

Lillåspåret - vi klarade frågorna!

Målet för dagen var Norrqvarn utanför Mariestad. CJ har länge försökt sälja in idén med att "bo i trollstubbe", men resten av familjen har varit lite lätt skeptisk. Fast det blev jättebra - stubbarna var varma och bekväma och stället var mycket charmigt! Höjdpunkten blev kvällsmiddagen när vi grillade korv på den fina grillplatsen i totalt mörker. Efter en tidig morgon på lördagen gav vi oss av mot Karlsborg.

E utanför Stora Trollstubben

Korvgrillning i mörkret

Vi hade förberett oss med att läsa gamla loggar och bloggar, och hade packat diverse utrustning - stege, rep, pannlampor, multiverktyg mm. Det var en underbart skön och sval höstdag och vi var helt ensamma på fortet. Jag tänkte nog att vi skulle ha träffat på fler, så här dagen innan FAD med många geocachare ute på vägarna men vi fick klara oss på egen hand.

Vid första punkten mötte vi på första motgången när E bestämde att det var för läskigt att ge sig av ner i det mörka hålet... Men efter lite funderande så ändrade hon sig och så gav vi oss av hela teamet ner i fortet. Jag var lite orolig för hur fysiskt krävande fortet skulle vara, men med lite normal smidighet och en stege så klarar man sig alldeles utmärkt! Det var mer ansträngande för hjärncellerna faktiskt...

Så började vi beta av de olika stegen i cachen, som tog oss till olika delar av fortet med olika utmaningar. Vi hade ingen brådska så vi tog det lugnt och kunde utforska fortet ordentligt. Till exempel hann vi inspektera fortets andra invånare i form av helt brutalt stora spindlar! Det gällde att inte rikta pannlamporna uppåt taket så kunde man förtränga vad som gömde sig däruppe. De olika utmaningarna var väldigt bra utformade med stor variation och påhittighet.

Redo för äventyr

När vi hade tagit oss igenom alla steg så satt vi oss och klurade på slutkoordinaten, men lyckades inte få fram något som kändes bra. Vi kom fram till att det bara var en siffra som kunde vara fel och satte igång tankeverksamheten igen! Blodsockernivån var lite låg nu så det passade bra med en lunchpaus för att hämta lite ny kraft. CJ gick en promenad och loggade cacherna runt fortet medan A funderade på lösningen. Plötsligt så uppenbarade sig ett korrekt svar på det steget som vi hade tänkt fel på! SEGER! Så då gick vi i språngmarsch mot koordinaten, väl på plats kände vi förstås direkt att det var rätt! Och mycket riktigt kunde vi efter 4 timmar skriva vår signatur i loggen.

Spännande gångar

Stege är bra att ha

Underbara spindlar i taket

Lyckliga geocachare - stövlar var ett måste!

Det här blev faktiskt vår första 5/5:a - vi är ju inte direkt kända som extremcachare ;-) Så nu är vi lite kaxiga och redo att ge oss på fler 5/5:or, till exempel göra ett försök på Idioten Advanced som Team_5B envisats med att lägga bara ett stenkast hemifrån oss...

Tack för en väldigt rolig cache som uppskattades av hela familjen. Så skönt att få vara lite barnslig och äventyrlig - det här borde fler människor få uppleva!

/A

Äventyr 36: Stjärnkväll med Renata, Primus och Brunton

2011-11-12T15:48:00.001+01:00

Efter förra veckans höstlov med mycket action så kändes det rätt med ett lite stillsammare äventyr den här veckan. Så, då passade det bra med en inbjudan från Primus & Brunton med föreläsning av Renata Chlumska vid Stockholms Observatorium.

Det här blev tredje Primus-eventet för oss, de andra tillfällena har varit intressanta och trevliga så vi hade höga förväntningar den här kvällen också. De inbjudna var bloggare med olika former av friluftstema, så efter den här kvällen har vi nu hittat några nya bloggar att följa!

Efter mingel och piroger så fick vi lyssna på Renata Chlumskas äventyr. Jag har lyssnat på henne tidigare, men det gjorde inte så mycket eftersom hon är underhållande och rolig att höra på. Jag blir mest fascinerad av vad det är som gör att vissa människor har ett sånt behov av extrema äventyr, själv drivs jag ju mest av nyfikenhet på de små äventyren... Hennes nästa projekt är att ge sig av ut i rymden, och hon gör inte det halvhjärtat utan ger sig in i det med hull och hår för att förbereda sig så mycket det bara går, med flyglektioner. Mer på Renatas webbsida och Expedition 2.0.

Favoritcitatet som jag fastnade för redan förra gången jag hörde Renata är:

Bara att ta sig till startlinjen är en seger

Det handlar för mig om att våga prova, om det sen lyckas eller inte är inte lika viktigt, huvudsaken är att man utmanar sig och vågar tänja på gränserna. Ett bra motto att ha med sig.

Efter Renatas föreläsning fick vi gå på guidad tur runt observatoriet tillsammans med en astronomstudent. Intressant, men roligaste momentet var när guiden sa att hon inte var så intresserad av att ge sig ut i rymden, men att "någon okänd svenska har bestämt sig för att göra det". Och Renata då presenterade sig som den "okända svenskan"!

Stjärnkikaren

Eftersom det här är ett event som sponsras av Primus och deras samarbetspartner Brunton så var det förstås också lite produktvisning. Nu är jag inte så värst prylintresserad, men solpaneler för att ladda mobiler och GPS känns ju som nästa investering och Bruntons variant såg ju väldigt smidig ut. Får fundera lite på det... Vi fick med oss lite småprylar, favoriten den här gången var Bruntons minikikare som man kan ha i jackfickan när man ger sig ut i skogen. Den tror jag barnen kommer att gilla!

Paul och Jocke

Så, en trevlig och inspirerande mingelkväll får bli veckans äventyr!

/A

Äventyr 35: Fumble After Dark 2011

2011-11-12T11:24:00.001+01:00

Så var det dags för årets geocachinghöjdpunkt, Fumble After Dark, den här gången i Floda. Och det är klart att även årets äventyr måste sammanfattas på bloggen. Vi laddade upp dagen innan FAD med ett nästan ännu större äventyr, nämligen Fångarna på fortet i Karlsborg. Men den upplevelsen förtjänar ett alldeles eget blogginlägg så det kommer vid senare tillfälle.

Vi bokade rum på Nääs slott tillsammans med Team Sparris, vi bodde på Vänhem som var en del av det gamla slöjdseminariet som fanns här. Jättefint - kan varmt rekommenderas! Och inte heller helt fel att det bara låg ett par kilometer från eventplatsen. På fredagkvällen värmde vi upp med att testa de nyinköpta pannlamporna och logga några cachar runt slottet, annars blev det en tidig kväll för att orka med lördagens happening.

Vänhem, Nääs slott

Vi tog bilen till eventkoordinaterna och parkerade utanför Nova-hallen. En kort promenad senare var vi vid skolan där eventet höll på att starta. Vi registerade oss, lyssnade på öppningstalet och gav oss av till första föredraget med Jan Jörnmark. Övergivna platser är ju fascinerande och Jan berättade om förfallet i Detroit, mycket intressant. Även om vi kanske inte blev så lockade att besöka just den platsen... Sen lyssnade vi även på de svenska reviewerna och en tjej från RAÄ som pratade om tjänsten Platsr, som säkert kan vara till hjälp för att hitta nya geocachingplatser.

Strax dags för starten

Det blev lite inköp i geoshopparna, barnen köpte nya coins och självklart blev det ett tjusigt Sverige-coin också, få se om vi vågar släppa ut det i USA eller om det är för fint för det... CJ köpte två signerade böcker av Jörnmark, Övergivna platser 1 och 2.

Sen var det äntligen dags för kvällspasset! Vi hamnade rätt långt fram i kön till koordinatladdningen så vi kom också iväg tidigt. Tillsammans med Team Sparris så hade vi en bra plan, vi valde att gå i de sektorer som hade flest mysteries (= roligaste burkarna). Och det valet visade sig vara helt rätt, speciellt när man har läst lite besvikna loggar och foruminlägg. Men vi blev inte besvikna, vi hittade några riktigt roliga burkar:

The Safe - reflexbana och sedan ett "kassaskåp" som skulle forceras
The downspout - favorit i repris som engagerade juniorerna
The knotted mystery - klockrent med knopmystery när vi hade inte mindre än 6 scouter med oss!
Simon says - här stod ett par och bankade helt ostrukturerat, tills jag kunde förklara leken för dom... Har precis jobbat med en mystery som just är ett Simon says spel så jag kände att det här var min hemmaplan! Återstår nu bara att lösa den envisa mysteryn...
Home theater - gulligt dockskåp med TV
Playstation - gigantiskt labyrintspel som alla 4 juniorerna hjälptes åt att fixa
The Bar - och så förstås baren med varm glögg, dessutom i år med alkotest :-)

Kan vi kombinationen till kassaskåpet?

Vart ska vi gå nu?

Gott med glögg

Bra samarbetsövning!

Vi samlade ledtrådar och kunde logga tre sektorfinaler. Dessutom blev vi FTF på en av finalerna - dessa burkar ligger kvar efter eventet också så det kändes extra bra! Priset blev ett tjusigt Signal-coin! Inte lika bra som en GPS (det lottades ut tre tror jag) men roligare pris än camping4us som vann ett års medlemskap i Intresseföreningen Geocaching i Sverige ;-)

daBjorks, camping4us, TeamSparris och Team Vildmark vilar efter nattliga äventyr...

Det vi saknade mest var att det inte var någon fysisk loggning av cacherna. Förra året användes "orienteringspinnar" och då kändes det roligare att logga, man kunde se exakt hur många man loggat mm. Nu när det bara var plastbitar så blev det lite snopet när man kom fram. Dessutom, när man redan hade tillräckligt många ledtrådar till finalerna så kändes det helt onödigt att gå till de vanliga cacherna. Men det kan säkert trimmas till nästa år. För fler FAD-besök blir det helt säkert - få se hur länge vi kan få med oss juniorerna men de verkade nöjda med årets äventyr.

Stort tack till alla arrangörer som lagt ner så mycket tid och kraft på det här eventet!

Höstlov för vuxna

2011-11-02T09:07:00.001+01:00

Denna vecka har jagvarit hemma och haft höstlov. I måndags gick turen till Åkersberga och Resaröoch i tisdags åkte jag till Uppsala. Det har ju varit en fantastisk varm höstmed sol och nästan inget regn. På vissa ställen börjar nu löven göraatt det lite extra svårt att hitta visa burkar.

IÅkersberga lyckades jag hitta 16 burkar av lite olika karaktär. Som vanligttycker jag bäst om skogscacherna Södersjöns Pärlor och Borgen samt earthcachenThe Greatest Little Mine in the World. Gemensamt för dessa tre är att det krävslite mer än att pilla upp en filmburk och man får se något lite mer extra.Dessutom kunde jag logga tre av 4 lösta mysteries i Åkersberga vilket också ärkul.

Gadolinit(?) och CJ

I Uppsalablev det nästan enbart bilåkning och 24 loggade burkar men det uppvägdes mer änväl av alla roliga och kreativa gömmor som finns där, bilderna visar några avde bästa men det fanns fler så massor av favoritpoäng kommer delas ut.

Annorlunda gömma

Bästa gömman på länge.

Kungagravarna i Uppsala är också något som imponerar och det var säkert det som varmeningen när man skottade upp högarna en gång i tiden.

Kungahögarna

Idag är detförberedelser för vår 3:e FAD:en som gäller. Jag ska köpa några nya pannlampor,packa alla möjliga och omöjliga verktyg och inte minst planera för resan tillLerum och tillbaka för att kanske hitta några roliga burkar.

Just nu planerarvi att stanna och leka fångarna på fortet på väg till Lerum och just nu känns det som hela teamet är taggade för denna utmaning.

/CJ

Äventyr 34: Regementet på Ing1

2011-10-30T11:42:00.000+01:00

Teamets juniorer var iväg på egna äventyr den här helgen (scouthajk och volleybollcup) så seniorerna gav sig iväg till Regementet Ing1 i Almnäs utanför Södertälje. Här hölls det ett geocachingevent i somras som vi missade, och i samband med eventet lades det ut många spännande geocachar som vi nu bestämde oss för att utforska. Den här dagen bjöd inte på så många tjusiga naturupplevelser men väl intressanta och roliga upplevelser av annat slag...

Kaffepaus innan äventyret börjar

Militärerna är inte kvar i området, regementet las ner 1997. Men det verkar som om området bara övergas, och många byggnader och militära spår finns kvar. En del används av andra företag idag, men mycket står tomt och övergivet. På kartan ser det ut som om det finns gott om vägar i området, men väl på plats kunde vi konstatera att de flesta vägar var igenbommade av cementblock, bommar eller nerfällda träd. Så det blev att gå runt, men det var ju det som var meningen också - att få luft och motion!

Vi hade fått en del tips av drpeel som bloggade om Ing1-området häromdagen. Vi hann inte med alla hans tips, men några favoriter blev det under rundan!

Redan vid första stoppet möttes vi av varningsskyltar om att älgjakt pågick i området. Känns så där halvbra att röra sig i skogen när man vet att jägare också finns gömda i skogen... Men rätt snart så träffade vi på jaktlaget som undrade "Finns det fler av er sort ute i skogarna?". Nu vet jag inte riktigt vad han syftade på när han sa "er sort" - fler friluftsklädda par med stege under armen? Hursomhelst, vi svarade att det vet vi inte riktigt, men vi lovade att hålla oss borta från det området som de skulle befinna sig i.

Många bommar fanns det...

Har inte ni stege med er på skogspromenader?

Vi loggade 13 cachar och missade några. Dagens bästa enligt CJ var Befästningsgården som innebar att vi fick åla oss igenom ett antal bunkrar av olika typ. Enligt cachebeskrivningen rekommenderades oömma kläder och det var ju ett väldigt bra tips... Speciellt gällde det CJ som var tvungen att utforska varenda liten del av de olika bunkrarna! En annan kul cache var Ing1 Hinder, som innebar att vi fick springa några varv på hinderbanan. Enda kruxet här var att en familj tränade sin "mördarhund" på fotbollsplanen bredvid, kändes som den när som helst ville träna jakt på oss...

En av många bunkrar som utforskades

Märkligt rum i en av bunkrarna

Ett annat märkligt byggnadsverk

Det finns fler sätt att ta sig över hinder...

Om vi ska välja en tredje favorit så är det fler som kvalar in, men det får nog bli MAJOR som var en väldigt fyndig cache som barnen också hade uppskattat! Lite märkligt att en radda med utedass har fått stå kvar, men vi är ju förstås tacksamma som får uppleva detta kulturminnesmärke!

Finns det någon skatt här kanske...

Nu hann vi bara med en del av burkarna på området, så det kanske kan bli fler turer hit. Men det finns ju så många platser att utforska och så lite tid...

/A

TV- Eken får stå kvar

2011-10-24T20:40:00.002+02:00

Update efter vårt senaste blogg inlägg om TV eken. Det är inte ofta det är ett sådant ståhej där vi lagt ut våra geocachar som vid The Last Tree utanför TV huset där TV eken står. Idag var jag där för att ta ett sista kort innan trädet skulle fällas och forslas bort men till min stora glädje var det fullt av folk som hade slagit sig ned runt trädet i protest. Några satt i trädet och man hade satt upp skyltar som "tuta för trädet" så det var ett himla liv. Jag pratade med en äldre Östermalmsdam som var riktigt upprörd över att trädet skulle tas ned. Vi var båda överens om att det nog skulle kunna stå några hundra år till.

Massor av trädkramare....

Cachen var inaktiverad men burken låg på sin plats där den legat hela tiden så den fick vi aktivera igen. Tyvärr såg jag att den nya ek som planterades för några år sedan är borttagen vilket också kändes tråkigt.

Ännu så står trädet, den här morgonen i dimma.

Jag har jobbat länge på "nedre" Östermalm och passerat trädet på mina joggingrundor på djurgården och det blev naturligt att lägga en burk vid trädet. En symbol och märke för den vildmark som funnits innan Ekbackarna fylldes med hus och vägar.

Jag hittade denna 360 graders bild på nätet som ger lite Avatar känsla och påminner om att man ska vara rädd om våra träd. Vi lever i trygghetsnarkomanernas land och är så rädda att man ska få en rutten gren i huvudet så att trädet till varje pris måste sågas ned. Hoppas nu någon kan korrigera kalkylen och att de som bestämmer i Stockholm tar sitt förnuft till fånga och låter trädet stå kvar.
/CJ

Äventyr 33: Stockholm under jord

2011-10-23T21:10:00.000+02:00

Helgens äventyr gick till underjorden och den årliga DN-händelsen Stockholm Under jord.

Förra året var vi och besökte Elefanten, en civilförsvarsanläggning bara 500 meter hemifrån Team Vildmark. I år letade vi oss lite längre hemifrån till nya upptäckter. Vi lyckades få med oss sonen och gav oss av med buss och tunnelbana inåt Stockholm.

Skyddsrum Universitets tunnelbana
Första stoppet var vid Universitetets tunnelbana och ett skyddsrum. Man gick in direkt från perrongen och kunde vandra runt i ett skyddsrum på två våningar. Här missade vi visningen, så vi gick på egen hand och tittade runt, inte så värst mycket att se kanske men spännande att utforska vad som döljer sig bakom anonyma dörrar som man annars aldrig märker.

Mer spännande än så här blev det inte...

KTH:s kärnreaktorhall
Andra stoppet var betydligt mer spännande. Här fick vi köa en stund och fick sedan ge oss ner 40 meter under jorden via trappor som den lätt höjdrädde C inte direkt uppskattade... Välj på plats kunde man betrakta den märkliga reaktorhallen R1 som var Sveriges första kärnreaktor. Författaren Jan Bergman (han med TV-program om Stockholmspärlor mm) höll ett intressant föredrag om kalla kriget och vad det var som gjorde att vi i Sverige ville satsa på kärnreaktorer och atomvapen.

Häftigt rum

Nils Ericsons slussränna från 1850
Vid Karl-Johans torg finns en ingång till den gamla slussrännan som användes innan dagens sluss togs i bruk. Här var det väl nästan sista chansen att få se slussrännan, eftersom det mesta kommer att rivas i och med att Slussen görs om. Vi väntade över en timme i kö, och lite antiklimax blev det väl eftersom det inte var så väldigt mycket kvar av rännan att inspektera. Men Stockholms stad (eller var det Hamn?) bjöd på varm saft i kön i alla fall :-)

Lång kö var det...

Gången på väg in i slussrännan

Blir det fler besök under jorden för oss? Jo, lite UE är aldrig fel och den här tillställningen var väl anordnad, om än lite långa köer kanske... Men vi spanar efter nästa års program!

Och vill ni se lite mer om platserna och njuta av tjusigare foton än de här taffliga försöken ovan så kan jag rekommendera Jann Lipkas 360 grader bilder Under jord.

/A

Äventyr 32: Generalplan Hansta

2011-10-16T17:22:00.002+02:00

Idag har vi utforskat Hansta naturreservat och stadsdelen som aldrig blev av. Team_5B har gjort en rolig serie med geocachar för att visa olika platser i den tänkta stadsdelen Hansta. Det var meningen att det här skulle bli en fortsättning på Järva-områdena norr om Akalla. Men när allmänheten fick veta planerna blev det stora protester och kampanjen "Rädda Hansta" drog igång. Bland annat var Astrid Lindgren aktiv i debatten. Planerna med den nya stadsdelen skrotades och istället blev det naturreservat här 1989.

Vi lånar kartbilden här från Team_5B:

Det tänkta området - lånat av Team_5B

Vi startade turen i stadsdelen vid Söderport som skulle ha varit en av ingångarna till Hansta. Härifrån gick vi i tät granskog rätt länge. Även om det var en solig höstdag så hade solstrålarna svårt att nå ner till oss eftersom skogen var tät. Men vi passade på att njuta när vi kom fram till gläntor och höjder. Vi passerade platsen för Biblioteket och Tunnelbanan. Efter att ha strosat runt i Stadsparken och loggat dagens bästa cache tog vi en fika i en solig glänta. Och efter att ha gått helt ensamma i en timme så dök det här upp svampplockare mitt i As kisspaus, märklig tajming...

Hansta Naturreservat

Pelarsalen - med vackra gamla tallar

Minnesstenen vid Astrid Lindgrens berg

Vackra höstfärger

Vi fortsatte med ett besök i Kyrkan och Ekåsens skola som låg vackert i en ekbacke. Här ändrar skogen karaktär och är mer lövskog, man passerar bland annat en vacker hasselskog vid det gamla torpet Solhyllan. Efter ett par timmar i skogen återvände vi till civilisationen och motorcrossbanan där det var meningen att områdets Idrottsplats skulle finnas.

På väg mot Idrottsplatsen

Solen på väg ner genom träden

Nu hade vi samlat ledtrådar från 8 geocachar och fick fram en finalkoordinat till den avslutande cachen vid Östra kullens bostäder. Här valde vi att gå tillbaka till bilen och åka en bit bort för att spara lite tid. Och mycket riktigt hade vi räknat rätt, även om det fanns lite vilseledande information på platsen. Men inget lurar en rutinerad cachare ;-)

Finalcachen är bärgad!!

En lycklig CJ får avsluta dagens äventyr med att inspektera en bunker

Stort tack till Team_5B för den här rundan, så här är geocachingen när den är som bäst. En tur i vildmarken med ytterligare en dimension med informationen om platserna. Lyckad söndag!

/A

"TV-eken ska fällas"

2011-10-15T08:26:00.001+02:00

The last tree är en av Team vildmarks cachar som fått flest loggar - just nu är det 487 Found it loggar på den. Cachen ligger mitt i vägen utanför Radiohuset för att uppmärksamma fler på det fantastiska trädet som i ensam majestät står som en kvarleva från andra tider. Kanske bredde det ut sig en ekskog här med många fler ståtliga ekar.

The very last tree indeed...

Många har kommenterat att de aldrig riktigt tänkt på trädet och tackat för påminnelsen.

Found it

Har gått förbi här många gånger utan att tänka på det här gamla ståtliga trädet. Tack för att ni uppmärksammade mig på det!

Vilket träd! Det har jag passerat många gånger men ALDRIG lagt märke till. Läckert. Tack för denna!

Wow, this tree is big indeed! If the tree could tell us his story, we could probably fill many thousands of pages...

Men nu är det snart dags att arkivera cachen när trädets dagar är räknade... Eken är sjuk och kommer att tas ner den 24 oktober. Resterna av eken kommer att transporteras till Kaknässkogen för att insekterna som bor där ska ha ett bo även i fortsättningen. Man har planterat en ny ek bara ett stenkast från cachen, så kom förbi om 400 år eller så där, så kanske det då finns en lika häftig ek att beundra... Mer på Sveriges Radio.

Vi får försöka ta oss dit då och dokumentera vad som händer, eller hoppas att någon cachingkollega är i trakterna då! Lite sorgligt är det, men vi hoppas att det verkligen är ekens sjukdomstillstånd som avgjort beslutet, och inte spårvagnsutbyggnaden...

/A

Äventyr 31: Geocachingrunda i Tyresta

2011-10-09T21:18:00.000+02:00

Äntligen var det dags att utforska Tyresta nationalpark och naturreservat. Bor man i Stockholms-området och är friluftsintresserad så är det nästan skandal att inte varit här. Vi har gjort några korta turer hit för länge sen, men idag blev första ordentliga utforskningen.

Vi gick knappt 2 mil och loggade ynka 5 geocachar. Men idag var det kvalitet som gällde snarare än kvantitet, alla 5 cacharna får favoritpoäng - toppenfina vildmarksburkar!

Vi parkerade vid Tyresta by, vid en enorm parkering som får Järvafältet att skämmas - parkeringskaoset vid Bögs gård måste Sollentuna kommun verkligen göra något åt! Men här var det inga bekymmer att parkera trots den fina höstdagen med många människor ute i skogarna.

Från Tyresta by går det mängder med vandringsleder, enkla som går att gå med barnvagn till lite mer äventyrliga längre turer. Här finns en bra karta. Vi gick en bit på Bylsjöslingan, sedan hela Fornborgsslingan för att sedan ta en bit på Barnvagnsslingan på tillbakavägen. Vår rutt såg ut så här - notera de gråa fälten på satellitkartan som är de brandhärjade områdena. 1999 drabbades området av en enorm skogsbrand, 450 hektar skog förstördes. Det går en ny led genom området, men det är inte lätt eller riskfritt att ge sig ut i terrängen...

Söndagens 2 mils rutt i Tyresta

Vi börjar vandringen, många fina skyltar fanns det överallt

Dagens cachar blev:

Tyresta by - kort multi som tog oss genom Tyresta by, vi var tyvärr så morgonpigga att varken kafé eller utställning hade öppnat så det hann vi inte utforska den här gången.

Piccadilly circus - Tyresta national park - kort multi som vi gjorde extra lång genom att gå den långa vägen runt sjön innan loggning. Vid startkoordinaten blev det lunchstopp.

A beautiful view of lake Stensjön - ja, namnet säger väl allt. Skönt att vila fötterna en stund och njuta av utsikten. Här upptäckte vi också att den bron vi hade tänkt gå över och som fanns med på kartan inte existerade i verkligheten längre... Nåja, då fick vi njuta av en extra kilometer eller två!

A beautiful view of a devastated landscape - vilket sår i landskapet efter den enorma skogsbranden! Här upptäckte vi också något spännande som såg ut som en avancerade mysterycache, men som verkade vara någon form av experiment. Tydligen fler än vi geocachare som gillar filmburkar!

Klurig mystery?

Eld - en riktig favoritcache, en lång multi (6 km) som var väldigt välgjord och följde temat mycket elegant! Vill inte lägga upp några avslöjande bilder, men vi gillade den skarpt :-)

Så här ser landskapet ut i många kilometer

Vi hade också ett annat cachingärende hit, men det avslöjar vi inte så mycket om här. Kanske är det dags att damma av och väcka till liv en inslumrad cache... Mer om det vid annat tillfälle!

I den bortre delen av turen var vi mestadels ensamma, men närmare Tyresta by var det rätt mycket folk i rörelse. Det grillades korv vid flera av de fina grillplatserna. Många svampplockare, det fanns generöst med svamp i skogen och även fast vi inte stannade så många gånger så fick vi med oss en rejäl påse med trattkantareller hem.

Väldigt fin tur, bra cachar och en fantastisk plats. Det får bli fler besök hit!

Tack Ludwig Pettifogger för många fina cacher idag!

Äventyr 30: 4-års jubileum som geocachare

2011-10-08T21:13:00.000+02:00

Så var det den 30:e september och 4-års jubileum för Team Vildmark som geocachare! Och det måste vi förstås uppmärksamma på något sätt! Det blev en helkväll på stan med god middag på Spisa hos Helena och musikal på Oscarsteatern - Spamalot. Teatern var riktigt bra, lite svårt att hitta en teater som passar en 13-årig sportkille, men Monty Pythons humor funkar utmärkt på honom! Och vi har nynnat på "Always look on the bright side of life" hela veckan sen dess...

Spamalot - (Pressbild Mikael Bohlin)

Innan teatern ville vi göra något geocaching-relaterat och vi bestämde då att försöka hinna med så många "challenges" som möjligt. En challenge går ut på att man ska "go somewhere, do something". Alltså göra något på en plats och sedan logga det på nätet, men det finns ingen burk på platsen. Det finns dessutom "world-wide" utmaningar som kan utföras på olika platser. Challenge är ju ett nytt påfund av Groundspeak som inte mottagits så varmt av geocaching-communityt. Men vi är ju oftast positiva och öppna för nya utmaningar i Team Vildmark så det är klart vi försöker gilla det här konceptet också! Fast, det hade kanske varit lite roligare om utmaningarna varit lite mer krävande och spännande. Vi får väl fundera ut någon egen utmaning som kräver lite mer av utmanarna...

De utmaningar som vi klarade av under helgen blev:

Ta ett kort utanför Stockholms stadshus
Klättra i ett träd
Ta ett kort där du pekar på ett viktigt landmärke i stan (blev stadshuset igen)
Ta ett kort på en fontän
Skriv ert geocaching-alias med naturmaterial
Ta ett kort på någon lokal fauna eller flora
Ta ett kort på ett solur och uppskatta hur mycket klockan är

E klättrar i träd

Vårt alias, dock i lite skugga...

Alltså inget riktigt utmanande direkt... Favoritutmaningen blev att skriva Team Vildmark med pinnar, vilket gjordes på en bänk utanför stadshuset. Till och med ungarna blev entusiastiska här! Notera den fina bilden ovan där det står "Team Vildmark 5 år". Vi trodde nämligen hela kvällen att det var 5-års jubileum, tills A räknade efter och kom fram till att det faktiskt bara är 4 år. Så kan det gå ;-)

Äventyr 29: Silverboken och Mickeljakten

2011-09-28T20:38:00.000+02:00

Så var det dax för helgäventyr med scouterna. 3:e helgen i September har Silverboken gått av stapeln i Sollentuna första gången var 1948 så tävlingen har g:a annor. Tävlingen startade på en parkeringsplats i Häggvik och sedan ska scouterna gå en bana ut på Järvafältet och sedan passera olika kontroller.

"min" kontroll redo vid Astrid Lindgrens minnes sten

Jag hamnade på kontroll vid Astrid Lindgrens minnessten, där skulle scouterna göra upp eld och sedan poppa popcorn i en fingerborg. Efter lång väntan så passerade sedan patrull efter patrull kontrollen och det var roligt att se hur duktiga alla scouterna är utföra olika uppgifter.
Målet var Järven vid Bögsgård där scouterna slog upp vindskydd och åt innan kvällens och nattens tävlingar tog vid.

Vår lägerplats

Sent på kvällen startade del 2 i Silverboken och scouterna fick ge sig ut i skogen och lösa en massa ny uppgifter, allt från att elda, koka ägg, chifferlösning och alfabetsspel.

Silverboksalfabetsspel

Efter några timmars söm så började sedan Mickeljakten och fälten runt Bögsgård fylldes av kontroller och scouter.

Mickeljakten

/CJ

Äventyr 28: Weekend i Köpenhamn & Malmö

2011-09-24T15:05:00.001+02:00

Så var det dags för den årliga "bröllopsdagsweekenden" där vi försöker hitta något trevligt resmål att relaxa på. I år blev det Köpenhamn och Malmö, mest för att det var länge sen vi hade tid att utforska Köpenhamn, men också för att kombinera med en jobbdag för CJ i Malmö.

Barnen togs om hand av mormor och morfar, medan vi tog nattåget ner mot Malmö. Laddade sen med en hotellfrukost i Malmö (mycket prisvärd frukostbuffé på Hotell Jörgen Kock) och tog tåget över bron och in till Köpenhamn. Vi hade sedan tre dagar att bara strosa runt på, och riktigt fint höstväder gjorde att det var behagligt att vara ute.

Vi började med en "incident" vid en parkbänk i Nyhavn som ledde till en argumentation angående om det här var en geocachingresa eller mer shopping & kulturresa. Vi kompromissade och kom fram till att det fanns plats för bägge delarna, men A införde förbud mot att klättra i lyktstolpar och krypa under bänkar, åtminstone när det fanns folk runtomkring... En lösning blev också att vi en eftermiddag delade oss så att A vandrade i affärerna runt Ströget medan CJ fick powercacha en stund - och alla blev nöjda!

Lite bilder från några av helgens höjdpunkter:

Loggning av cache Meat City efter middag i Kødbyen

Fikapaus i Christiania

Nästan som i Amsterdam...

En oas mitt i stan, vid cachen COPENHAGEN CITY 2 där vi träffade en lokal cachare

Många filmburkar blir det...

Vi hann med ett besök i Louisiana också

Tredje gången gillt vid Robert - de syv Aksler, oerhört mugglartätt men en envis CJ grejar det...

På måndagen skulle CJ jobba i Malmö, så A fick en helt egen dag i Malmö - lyxigt! Det blev en blandning mellan shopping, promenad och allmän reflektion över tillvaron. Inte ofta man hinner med det - fram för fler lediga måndagar!

Äventyr 27: Vandring i Hågadalen-Nåsten naturreservat

2011-09-10T09:13:00.000+02:00

Jag fick plötsligt en ledig dag och passade på att göra en utflykt/äventyr till Hågadalen-Nåstens natureservat i Uppsala. Vid starten fanns det en fin folder som jag också hittade på nätet för ovanlighetens skull. Det är många gånger som man inte hittar så mycket information på nätet och så hittar man tryckta brochyrer ute i skogen så detta kändes bra. Förutom att jag var ledig så var det en perfekt höst dag med sol och kall klar luft. Det finns massor av parkeringar till naturreservatet och jag valde en som låg vid cachen Hågadalen #1: Södra Norby.

Jag följde sedan en slinga runt de västra delarna av naturreservatet med omväxlande vägar, stigar och på några ställen ren skog. Det var bara att följa geocacharna som låg tätt, oftast fanns det en ny cache inom 300 meter. En bit av slingan följde man en av Linnéstigarna så det finns mer att utforska.

Hågadalens natur, består till stor del av betesmark.

Linnéstigen korsar naturreservatet

Geocachningen var kul och bjöd på både några spännande platser som tex skyttegrav, kanske ett av mina favoritcachemål. Jag lyckades klättra upp för en klippa och Hågadalsserien bjöd på några riktigt fina burkar. Sådant gör att man blir lite extra glad. På vägen hem stannade jag och tog två burkar på upplandsleden som också låg på fina platser och med fina gömmor.

Gamla försvarsrester, troligen delar till en övningsskans

Lite sällskap under vandringen

Hågahögen

Lunchkompisar

Trevligt att dela med sig när man har förmycket... Det var dessutom goda äpplen.

Nya kängor…
Efter 20 år och sommarens fjällsemester gick mina vandringskängor sönder. Jag har haft försvarets känga modell 90, som fungerat perfekt både när det varit, kallt, varmt och blött och innan dessa hade jag ett par Lundhags kängor som jag trivdes suveränt i. Så valet föll ganska självklart på ett par Lundhags Syncro Boot High.

Nästan nya Lundhagskängor

Så nu håller jag på att gå in kängorna, tar chansen vid varje liten promenad att gå in dem. Dagens vandring var den längsta och kängorna känns perfekta.
/CJ

Äventyr 26: Botkyrka Skogsevent

2011-09-04T12:59:00.001+02:00

Så var det dags i lördags för ett geocachingevent igen Botkyrka skogsevent - och i perfekt sensommarväder. En välordnad tillställning vid Lida friluftsgård med många nya burkar och trevliga bekantskaper!

Samling inför eventet

Uppstart vid Lida friluftsgård

Det publicerades ett 60-tal nya cachar som laddades in i GPS:erna. Vi hittade en grupp trevliga medcachare och gav oss iväg i skogen. Vi hade 3 DNF:er som var lite retliga, men tydligen var det så att två av dessa burkar faktiskt saknades. Så då kom självförtroendet tillbaka :-) En gemensam FTF fick vi också på en multi som vi snabbt räknade ut.

Det var fina, välgjorda burkar som låg runt omkring i skogen runt sjön Getaren. Vi hann inte med fler än 15 stycken, så vi får komma tillbaka hit och cacha flera gånger igen. Favoritcachen för dagen var Wherigo-cachen Skogsmulles skatt som mycket pedagogiskt berättade om Skogsmulle och hans vänner. När vi skulle logga den var det en barnfamilj som blev väldigt nyfikna så barnen fick följa med och leta efter skatten. Kanske nya cachare?

Eventet fortsatte sedan med återsamling, middag och nattcachning. Men eftersom vi var bjudna på mugglarfest så avvek vi och gav oss av hemåt. Kul dag - och vi kommer tillbaka för fler utflykter!

Bästa(?) sättet att ta sig förbi träsket

Loggning pågår

Skönt med lunch efter ett intensivt skogspass

Kort stopp vid återsamlingen, sen var vi tvungna att avvika

Tack alla arrangörer och medcachare för en trevlig skogsutflykt!

/A

Äventyr 25: Bellmanstaffetten

2011-09-01T18:39:00.001+02:00

Denna veckas äventyr fick bli Bellmanstafetten, vi springer under det mindre kända lagnamnet ÅBY BÖK. I år hade vi två lag i mixklassen. Sträckan är 5 kilometer i en fin bana på norra djurgården.

Laddade?

C och CJ sprang båda vi sprang nästan lika snabbt, vid målgång såg det ut som CJ varit snabbast men i den officiella statistiken så sprang C 4 sekunder snabbare på en tid 23:22.

/CJ

Äventyr 24: Geocaching i Bålsta

2011-08-23T21:02:00.000+02:00

En riktigt regnig lördag så kändes det bra att dra på regnstället och ge sig ut i naturen. Det blev en halvdagstur till Bålsta och terrängen runt sjön Lilla Ullfjärden. Vår tanke var att gå hela vägen runt sjön, en rätt rejäl vandringstur, men ett stängsel fick oss att ändra planerna...

Vi parkerade vid Ekillabadet och sprang först över vägen för att beundra Utsikten över fälten först. Nästan som att titta ut över havet - fast det var sädesfält istället. Tillbaka mot Ekillabadet - vilken playa! Det måste ju vara längsta stranden i Stockholmsområdet, helt enormt! Hit får vi komma med barnen en sommardag och låtsas att vi är på Medelhavssemester :-) Fast idag var det inte direkt någon trängsel, en och annan hundägare stötte vi på annars var vi ensamma i skogen idag. Vi gick vidare mot den jättefina bron som delade Lilla och Stora Ullfjärden och cachen 127 Gränsen. Här var då vår plan att fortsätta, men vi möttes av ett stängsel och skyltar om militärt skyddsområde. Skumt... Hur som helst blev det till att vända tillbaka och omgruppera trupperna...

Ekillaåsen - ett av två naturreservat vi passerade

Playan i Ekilla

Bron med stängslet strax bakom...

Vi valde istället att gå Upplandsleden söderut en bit, det gick att gå motionsspåret åt ena hållet och Upplandsleden tillbaka så fick vi ändå en trevlig runda med lite variation. I början gick leden via villaområden men sen kom vi ut i naturen igen och färdades genom Granåsens naturreservat. Höjdpunkten var helt klart Kvarnkojan, ett jättefint rastställe som säkert är populärt bland skolklasser. Kvarnkojan var märkt med symbolen Smultronställen i naturen, och det är tydligen Upplandsstiftelsen som valt ut trevliga platser på sajten www.smultronstallen.nu

Här fanns ett jättefint litet krypin där vi kunde äta vår medhavda LCHF-lunch utan att bli blöta. Sånt blir vi glada för :-) Annat spännande på den här turen var slalombacken med utsikt ner mot sjön och så den fantastiskt charmiga kyrkan vid Yttergran som man passerar utanför. Vi loggade tre burkar längs Upplandsleden, Granåsen #1, Granåsen #2 och Granåsen #3 - alla trevliga och godkända gömmor!

Vår mysiga lunchkoja

Vackert torp med målade fönster

Vi avslutade dagen med lite urban exploration vid ett gammalt nedlagd vattenverk och cachen Vattenverket. Inte en plats som man bara av misstag hamnar på, men väl värt en extra utflykt. Lite knepig cache men vi rutinerade rävar hittade den förstås till slut :-)

Mycket spännande att utforska

Något vi missade under dagen var Godisjoggen som pågick samtidigt inne i Bålsta, tydligen en årlig tradition. Joggingtävling för barn med godisregn som avslutning... Hur tänkte ni nu? Först löpning och sen godis som belöning? Jag vet inte, men känns inte helt rätt... Fram för nolltolerans mot godis vid idrottsevenemang!!

/A

Äventyr 23: Scoutläger på Vässarö

2011-08-15T21:37:00.000+02:00

Denna veckas äventyr blev scoutlägret 60 Degrees North på Vässarö. CJ åkte som ledare och C och E som patrull- respektive minor scouter. Vi tillhör st:Eriks scoutkår som är en liten kår från Sollentuna. Vår grupp bestod enbart av 2 ledare och 15 scouter. Efter halva lägret fick vi förstärkning av två föräldrar.

Vi samlades en tidig lördagsmorgon och åkte sedan bil till bryggan i Ellan där vi lastade alla våra prylar och scouter på en mindre transport båt. Framme på Vässarö lastades grejorna över på en traktor som körde dem till ”vår” lägerplats. Det är som ett lotteri var man skall hamna på ön. Vi hade tur och hamnade ”mitt” i precis vid den stora aktivitetsängen, nära till allt. På så sätt kunde scouterna små som stora göra väldigt mycket själva. Dessutom träffade de massor av scouter från andra kårer och länder. Tex var våra grannar från Tyskland och på vår äng bodde ett gäng ryssar.

Vår båt ”måsen” som tog oss till Vässarö.

Vår utrustning fick åka med traktorn till lägerplatsen.

På väg över ön till lägerplatsen

Det är ganska häftigt att börja bygga ett läger, man börjar med en någorlunda plan äng sedan bygger man sakta upp lägret den första och andra dagen. Förutom tält att bo i måste man bygga kök, tvätt och diskställ, matbord, torkställning samt det viktigaste en flaggstång. Då vi var få ledare fick de äldre scouterna hjälpa till mycket. Även när det byggs läger måste tid läggas på att hämta och laga mat.

Tom lägerplats.

Köket tillräckligt klart för första middagen.

Klassiskt scoutbord.

Vår färdiga by.

Ett av de finare dassen på Vässarö

Efter bara två dagar in finner sig rutinen och det mesta flyter på. En ”vanlig” dag på lägret kunde se ut så här:

· Uppstigning halv åtta

· Morgonbestyren som att hämta, laga, äta och diska frukost fram till 9

· Flagghissning 9:00

· Förmidagsaktivitet fram till halv tolv

· Lunch till ett

· Eftermiddagsaktivitet fram till fyra

· Hämta middag och nästa dags lunch runt fyra

· Laga, äta och diska middag fram till halv sju

· Eventuell kvällsaktivitet fram till nio

· Kvällsfika halv tio

· Läggdags…

Här var det ordning i tältet eller… (undrar varför man inte hittar sina saker).

Ledarnas middagsdisk återstår.

På Vässarö finns massor av olika aktiviteter som trapperspår, hinderbana, segling, flottbyggen oilka sammarbetsbannor mm mm mm. Ön är propfull med olika saker att göra vilket är kul för både scouter och ledare.

Detta var en riktigt tuff samarbetsbana för patrullscouterna där det blev både blod, svett och tårar.

Vem vågar gå ut här (Vildmarkspåret)

Efter att byggt en flotte så måste den ju prövas.

Tänk... det fanns till och med bunkrar...

Segling.

På Vässarö finns fem geocachar Vässarö, Händer (Hands), 7:e himlen, 2007, boomerang och Vässarö Bunkrar som jag betade av en efter en under veckan.

Flera gånger om dagen gick vi och badade, det blev en bra combo då barnen fick bada och ledarna kunde köpa fika i båthus kaféet som låg på vägen till badet. Vid badet fanns också en stor och fin bastu som barnen kunde värma sig i.

Kvällsbad.

Fika på bryggan när barnen badar.

Efter en vecka på ön var lägret slut för vår del och trötta scouter och ledare fick åka hem och sova lite efter detta äventyr. Jag hoppas jag får komma tillbaka till denna fantastiska ö då detta var mitt bästa läger som ledare.

CJ på väg till samarbetsgläntan.

/CJ

Äventyr 22: Utflyktsvägen till Kolmården

2011-08-06T09:27:00.000+02:00

Mellan fjällvandring och scoutläger fanns det plats för ytterligare ett miniäventyr. Vi skulle hälsa på kusinerna i Norrköping och gå på Kolmården, och då passade vi på att utforska trakterna lite mera. Istället för att ta vanliga vägen via E4:an, så åkte vi Utflyktsvägen från Södertälje. Vi har ju åkt delar av den här vägen förut, men aldrig tagit hela vägen i ett sträck. Men den kan klart rekommenderas om man har lite extra tid på sig! Om man går in på Utflyktsvägens webbplats så kan man läsa om Gröna kusten och de sevärdheter som finns längs vägen.

Vi började med stopp hos antroposoferna i Järna och sedan lunchpaus i Trosa. Tuff-tuff tåg fick vi åka som bonus också! Sedan fortsatte vi den vackra vägen, med några sevärda stopp. Bland annat loggade vi geocacharna Karlfors kvarn och Gamla goda ting (ett kafé som tyvärr var stängt när vi var där). Efter några timmar i bilen blev det badpaus i Nävekvarn. Här hade vi loggat cachar förut, så vi återvände ut till Skäret men den här gången för att bada. Det var riktigt varmt i vattnet så (nästan) hela familjen vågade sig i! Ett par cachar fanns det kvar att logga - Näfveqvarns kraftstations rastplats och Tunaberg Railways nr 1. Båda cacharna låg på fina men lite undanskymda platser så missa inte att stanna där.

Cache och sevärdhet vid Karlfors kvarn

Bad på Skäret

Fina rastplatsen i Nävekvarn - magnetisk är hinten...

Kvällen tillbringade vi vid Nävsjön strax norr om Nävekvarn. Det är en fiskesjö som sköts av en fiskeförening. Mycket välordnat med mängder med grillplatser och vindskydd, dessutom fanns dass och rinnande vatten. Så, en perfekt plats att slå upp tälten på. Trots att vi rör oss mycket ute i vildmarken så är inte alla i teamet vana tältare - man kan väl säga att 1/4 av teamet är lite skeptisk till just detta... Men vi hade en fantastisk sommarkväll med vackert väder och en perfekt tältplats. Så, det kanske blir fler tältnätter framöver... Vi tog en kvällspromenad och loggade Kolarkojn, ruin som låg en bra bit ut i skogen. Nävsjöns andra geocache hittade vi inte, kanske är det något djur som hittat den.

Vacker kväll vid Nävsjön

Tältplatsen vid Nävsjön

Kvällens skörd

Efter att ha sovit gott och ätit frukost vid strandkanten så tillbringades dagen med kusinerna på Kolmården. Nya attraktionen med linbanan över Safariparken fick med beröm godkänt - vi passade på att åka två varv!

Linbana över Safariparken

Hungriga vildhundar

Nöjda och trötta på väg hem till Åby

På många platser som vi passerade under vår tur så korsade vi Sörmlandsleden. Det var alltid fina skyltar med beskrivningar och såg väldigt välordnat ut. Vi har faktiskt inte gått någon hel etapp på leden utan bara kortare bitar. Det kanske får bli nästa års projekt - att börja beta av etapperna på Sörmlandsleden!

/A

Äventyr 20-21: Kungsleden Nikkaluokta - Saltoluokta

2011-07-30T20:47:00.000+02:00

Så har vi klarat av sommarens höjdpunkt, att vandra Kungsleden mellan Nikkaluokta och Saltoluokta. Vi är nu hemma och har vilat upp oss, tvättat, sorterat kort och är redo att sammanfatta upplevelserna. Och det var så mycket äventyr att det får bli ett dubbeläventyr att rapportera om!

Vi har träffat många spännande människor längs vägen och fått tips på andra vandringar som vi är sugna på. Kanske blir det den södra delen av Kungsleden nästa gång, eller så ger vi oss ut i vildmarken längs Padjelanta-leden...

Saltoluokta

2011-07-30T20:46:00.000+02:00

I Vakkotavare gör Kungsleden ett upphåll på 3 mil till Saltoluokta. Och vi hade bestämt oss för att avsluta vandringen med några lyxiga dagar i Salto, så vi tog morgonbussen mot Kebnats brygga. Därifrån går M/S Langas över sjön till Saltoluokta. Vi bodde i ett 4-bäddsrum i huvudbyggnaden, väldigt fint. Den här dagen regnade det så A och E bestämde sig för att relaxa, fika, bada bastu... Men CJ och C tog en tur upp på fjället Puoliamtjåkkå för att titta på utsikten. Dagen avslutades med god middag på kvällen tillsammans med våra nyvunna vänner Nina och Håkan som vi haft sällskap med en bit längs Kungsleden.

Vacker vägg i Saltoluokta

På vår sista fjälldag blev det strålande solsken och perfekt för en fjälltur. Vi delade på oss den här dagen, killarna gick upp på Lulep Kierkau, 1139 m, medan tjejerna gick till samevistet Petsjaure och fikade med nybakade glödkakor hos familjen Kuojok. Sen sammanstrålade vi och gick tillbaka mot fjällstationen.

Uppe på Lulep Kierkau

Ingen loggbok tyvärr, men i alla fall en toppbok

Utsikt ner mot Pietsaure

En av många lämmlar som vi träffade under vandringen

Sista dagen var det båtfärd över sjön och buss till Gällivare. Vi valde den tidiga bussen för att ha några timmar för att utforska Gällivare. Vi hann med Gällivare museum, hembygdsområdet, gamla kyrkan och ett trevligt café. Och några geocachar blev det under promenaden också, till exempel Gällivare camping, Fjällnäs slott och Ettöreskyrkan.

Gamla kyrkan i Gällivare

Tåget hem var nästan 2 timmar sent, men till sist dök tåget upp på stationen och vi kunde ge oss av hemåt. Och CJ hann med ytterligare en geocache när han snabbt kastade sig av i Boden för att logga Boden C. Framåt lunch på fredagen så vandrade vi sista biten från bussen hemåt, nöjda men trötta...

Etapp 5: Teusajaure - Vakkotavare

2011-07-30T20:44:00.000+02:00

Sista etappen var också den längsta och tuffaste, 15 km med en del höjdskillnader. Men den var mycket lättare att gå än vi trodde, en trevlig och behaglig sträcka. Den inleds med båt över sjön Teusajaure. Här kan man välja att ro själv eller betala för att stugvärden ska köra över i motorbåt. För oss var det ett lätt val - och vi stod redo på morgonen när stugvärden kom till båten. Efter en kort tur var vi över på andra sidan och började stigningen uppåt. Nu gick det uppför nästan halva sträckan, men inte så farligt brant. Första sträckan var i björkskog men rätt snart kom man upp på kalfjället och vandringen blev behagligare.

Stugvärden skjutsar oss över Teusajaure

Vi hade strålande väder och gott om tid så det blev en lugn dag. Många som går den här sträckan har planerat att åka eftermiddagsbussen från Vakkotavare och då är det ju lite stressigare. Men vi hade bestämt oss för att sova i stugan i Vakkotavare och hade alltså inga tider att passa. Här uppe på fjället såg vi för första gången Sarekfjällen, mycket mäktigt med de svarta topparna med snö. Vi tog en lång lunch med makaroner och korv och njöt av utsikten.

Återigen vacker utsikt

Flera vad blev det den här dagen

På väg ner för backen mot Vakkotavare

Ner mot stugan i Vakkotavare är det en lång brant, och återigen var det barnen som gick ner först och hade redan valt sängplatser när vi vuxna kom ner. Vi kom ner för fjället precis lagom för att se eftermiddagsbussen ge sig av. Vi handlade lite fika av stugvärden och njöt i solen. Sen blev det ett eftermiddagsdopp (för vissa i alla fall) i sjön innan det var dags för middag. Här finns bara en stuga med 16 bäddar och den här kvällen var det nästan fullt. Det var fler familjer som precis som vi valde att gå lite långsamt och avsluta dagen här innan nästa etapp.

Utsikt över Sarek från badplatsen

Etapp 4: Kaitumjaure - Teusajaure

2011-07-30T20:42:00.000+02:00

På morgonen när vi vaknade i Kaitumajaure var det rätt ordentligt regn. En del andra vandrare valde att vänta ett tag, men vi satte på regnställen och gav oss ut i regnet. Det här är en kort etapp, bara 9 km, så det var inga problem att gå den även om det var blött. Tyvärr gjorde väl regnet att vi inte njöt så mycket av vandringen och det var heller ingen vidare utsikt att tala om. Vi var inte så sugna på att ta fram stormköket och laga lunch i regnet, så vi bestämde oss för att gå fram till stugan i Teusajaure och äta lunch inomhus istället.

Redo för vandring från Kaitumjaure

Sista biten ner mot Teusa är ordentligt brant och med ett trasigt knä går det väldigt långsamt! Så barnen skuttade före och pratade med stugvärden medan vi vuxna sakta tog oss ner med en stav i ena handen och myggviftandes med andra handen. För här var det ordentligt med mygg i nedförsbacken...

Framme vid stugan blev det en av de bästa luncherna vi åt på resan - linssoppa med saffran och nybakat bröd. Att släpa med sig mjöl kan ju tyckas lite onödigt, men det är väldigt gott med varmt bröd en kall och regnig dag. Det finns ju inga ugnar i stugorna, men det går hyfsat bra att tillaga bröd i stekpannan på gasolplattan. Recept på både soppa och bröd kommer från Kokbok från friluftskockar som vi använde mycket för planeringen av resan.

Linssoppa med bröd

Och sen blev det bastubad i den fantastiska vedeldade bastun - tjejerna tog dessutom ett dopp i sjön men våra badkrukor till grabbar avstod det...

Bastun är den röda stugan på bilden

Dagen efter hade vi en vilodag där vi var kvar i Teusajaure. Det var dessutom födelsedag för A som väcktes med sång på sängen och fina presenter (fotograferade eftersom det är svårt att släpa en kaffemaskin på fjället...). Det blev en lat dag, med trevliga samtal med andra vandrare och stugvärdarna. CJ och A gjorde en tur upp på fjället för att fika och titta på utsikten men barnen valde att stanna hemma i stugan. Inte helt lätt att fika när det är lite för mycket mygg, men om man hittar den blåsigaste platsen så går det bra!

Utsikt från fjället Slieknjamacohkka

Vedhuggning till kvällens bastubad

Återigen blev det bastu, och sedan firade vi födelsedagen med en 3-rättersmiddag. Rökt röding till förrätt (köpt av en same i Teusa), spagetti och köttfärssås till huvudrätt och pannkakstårta till efterrätt. Inte illa, va?

/A

Etapp 3: Singi - Kaitumjaure

2011-07-30T20:39:00.000+02:00

Den tredje etappen på vandringen, 13 km till Kaitumjaure, blev nog också favoritetappen. Vi hade skönt och klart väder och sträckan var väldigt vacker med utsikt och vidder hela dagen. Vi gick i dalgången hela dagen och tog gott om pauser. Lunchen blev tunnbrödsrulle med Bullens pilsnerkorv som vi köpt i Kebnekaise. Återigen mycket lyxigt!

Dagens vy

Förfallen kåta

Tunnbrödsrulle går utmärkt att laga på fjället

Alla dessa broar som är en utmaning för teamets höjdrädda grabbar

Sista delen av sträckan så ändrar lanskapet karaktär och man går längs en ravin fram till stugplatsen vid Kaitumjaure. Här tog vi kaffepaus ute på en bänk - det var nog en av de vackraste utsikterna vi druckit kaffe vid! Mycket folk i stugorna, men inte fullbelagt.

Utsikt från kvällskaffet

Vi kom fram rätt tidigt så vi hann med en badutflykt. Vi hade hört rykten från andra vandrare om en sandstrand, men vi lyckades inte hitta den men kom ändå ner till vattnet och fick skölja av oss efter vandringen. På väg hem från badet fick vi syn på en av de beryktade älgarna vid Kaitum. På kvällen blev det fredagsmys med chips och öl från den lilla butiken. Som ni hör så går det ingen nöd på oss!

/A

Etapp 2: Kebnekaise - Singi

2011-07-30T20:37:00.000+02:00

Dagens etapp var 14 km i ett vackert landskap. Guideböckerna pratar om Sagan om ringen, och det är faktiskt rätt träffande i den här dramatiska dalgången. Eftersom det här är en populär sträcka så går man inte ensam utan möter en hel del vandrare. Men motorväg är väl lite att ta i, vi mötte kanske runt 20 personer under hela dagen.

På väg mot Singi

Fjällripa kanske?

Det var en bra vandringsdag, alla var på bra humör, lunchen smakade bra, utsikten var magnifik och vädret helt okej. Vi har valt att inte gå med tält utan istället bo på fjällstationer och fjällstugor, och Singi blev vår första fjällstuga. I början är man lite vilsen kring hur allt fungerar med att hämta vatten, laga mat, tömma slasken mm, men snabbt var vi inne i rutinerna och svängde ihop en tacomiddag! Vi hade torkat köttfärs hemma som blev kanonbra med lite tacosås, tortillabröd och tom en tomat som vi burit med. Alla andra såg lite avundsjukt på vår middag över sina frystorkade påsar...

Tacomiddag

Här delade vi rum med en tysk pappa med sin tonårsson som var de mest oförberedda vandrarna vi mött under den här resan. Trasiga gympaskor som orsakat gigantiska skavsår, inga lakan, minimalt med mat (dextrosol och choklad till frukost...). Hoppas verkligen de tog sig ordenligt till Kebnekaise och att de tog helikoptern till Nikkaluokta istället för att gå på där såriga fötterna...

På kvällen gjorde CJ en geocachingtur upp på fjället Unna Jierttás och njöt av utsiken medan vi andra latade oss i solen utanför stugan.

Utsikt från toppen

Cachen Unna Jierttás

Etapp 1: Nikkaluokta - Kebnekaise

2011-07-30T20:35:00.000+02:00

Vår första etapp på vandringen räknas egentligen inte till Kungsleden, men är en bra ingång speciellt om man vill passa på att besöka Kebnekaise. Det är en lättgången etapp på 19 km, men om man väljer att åka båt som vi gjorde så är det bara 12 km att vandra. Inte så väldigt upphetsande sträcka, om man nu inte är oerhört förtjust i fjällbjörkskog för det finns det gott om på den här leden.

Vi började dagen med att logga geocachen Nikkaluokta precis nedanför kapellet. Här var det oerhört myggigt så vi hann inte njuta mer av kapellet tyvärr... Måste bara dela med mig av senaste loggen på den cachen - väldigt romantiskt!!

July 30 by keylock (36 found)
Gick upp via östra leden. Kidnappade tjejen (som är i chock eftersom hon inte kände till min plan) med hjälp av helikopter från gamla toppstugan, flyger till Nikka kapell gifter oss. Fixat en ny loggbok i cachen, den gamla ligger kvar.

Vi hade ganska blött väder första delen så då gick vi på i rask takt mot båten vid Laddjujavri, det tog oss drygt 1,5 timme att gå dit. Där firade vi starten på vandringen med renburgare på Lap Dånalds - mycket gott! Vi åkte sen den lilla båten över sjön, och kaptenen tog i ordentligt i svängarna. Kändes nästan lite som airboat i Everglades :-)

Båten och kaffekåtan vid Ladtjojaure

När vi så kom iland hade vädret blivit bättre och vi knatade på. Ett kort stopp blev det vid meditationsplatsen, här går nämligen också Dag Hammarskjöldsleden, en pilgrimsvandring mellan Abisko och Nikkaluokta. Nu gick vi i t-shirt och njöt av vandringen, björkskogen försvann och det blev lite mer öppna ytor och fjällen vid Kebnekaise syntes allt mer. Men plötsligt vände vädret helt och det blev ösregn och åska! Inte så kul med åska på fjället så vi drog upp tempot och nådde strax Kebnekaises fjällstation. Då kändes det bra med en varm bastu och 3-rätters middag!

Mindre skog och mer fjäll

Och så började det åska...

Framme vid fjällstationen

Nästa dag hade vi en extra dag i Kebnekaise för att utforska området. Topptur var inte aktuellt, vi är inga bergsbestigare utan föredrar plattare vandringar... Vi valde att inte gå så långt, utan tog oss över Elsas bro och gick sedan längs dalgången. Det blev långlunch i solen och ett misslyckat försök till vadning över jokken. Det är betydligt svårare att ta sig över ett forsande vattendrag än det ser ut! Och så avslutade vi dagen förstås med bastu och 3-rätters igen, vem har sagt att det behöver vara primitivt och spartanskt på fjället?

Utflykt i solsken

Faktiskt den ENDA renen vi såg under den här vandringen!!

På väg mot Nikkaluokta

2011-07-30T20:33:00.000+02:00

Årets fjällvandring började med nattåget från Stockholm till Kiruna. Lätt försenade (1,5 timme) kom vi fram till ett grått Kiruna. Vi checkade in på Hotell Vinterpalatset som låg väldigt bra nära järnvägsstationen. Eftersom vi aldrig varit i Kiruna förut så hade vi bestämt oss för att stanna här en dag och utforska staden.

Hotell Vinterpalatset

Vi hade bokat en tur till LKABs besöksgruva, och den turen fick med beröm godkänt av hela familjen. C fick många idéer till sitt Minecraft spel... Vi fick åka buss ner via Kirunas mest trafikerade väg ner till 540-meters nivån. Sen fick vi vandra runt och lära oss allt om järnmalm, väl värt ett par timmars utflykt. Mest fascinerande tycker åtminstone vi vuxna att det är med flytten av stadskärnan i Kiruna som blir verklighet inom ett par år. Det var ingen av oss som orkade vara vakna på natten när det sprängs, men tydligen så skakar det till ordentligt i husen som ligger ovanför gruvområdet. Vi var nämligen ordentligt trötta efter att ha blivit väckta av brandlarmet vid midnatt... Brandkåren kom snabbt till platsen och stängde av larmet, men lite svårt var det att somna om efter all den action!

Guidad tur i gruvan

Tidigt nästa morgon gick bussen mot Nikkaluokta, här gjorde vi ett kort fikastopp innan vi så började första etappen på vår vandring i lätt duggregn.

Redo för första etappen

Äventyr 19: Kanottur till Måns Ols

2011-07-15T22:22:00.001+02:00

Vid Sala stugan går en liten å som förbinder Silvköparen och Olof Jons med Långforsen. Den ska tydligen heta Viksbergsån. Enligt Ö och M så kom det förr många kanoter förbi här men de senaste åren har det varit glest. För att ta reda på om ån fortfarande är farbar så bestämde vi oss för att ta en tur till Måns Ols badplats och köpa glass.

Nu är vi beredda, observera den moderna (flyt?)västen

De första hundra meterna bar vi kanoten eftersom ån är lite uppdämd av en sommarstugeägare och därmed är det inte möjligt att paddla förbi där. På hemvägen däremot drog vi kanoten förbi och paddlade ända "hem". Det är en lite smal å, bara några meter bred. På några ställen är stränderna röjda medans på andra ställen är ån nästan helt igenväxt. Det är lite oklart om någon riktigt tar hand om ån.

Det första hindret var ett träd som en bäver fält rakt över ån och vi fick lyfta upp kanoten på land förbi. Inget svårt och skönt att sträcka lite på benen.

Här har en bäver placerat ett träd rakt över ån.

Nästa hinder var också ett träd som fallit över ån men här fanns det ingen möjlighet att enkelt lyfta kanoten. Som tur var fanns det en liten knyck på trädet där kanoten kunde passera under. Efter att vi pressat oss under trädet fortsatte vi mot Långforsen. Paddlingen ned till Måns Ols gick lätt över den nästan spegelblanka sjön.

Mycket grönt...

Här var det trångt men det gick vägen.

Vid Måns Ols finns en fin badplats med ett alldeles nytt kallbadhus och en restaurang. Vi käkade vår picknicklunch och köpte varsin glass innan vi paddlade tillbaka.

Strax framme i Måns Ols

Lunch

Måns Ols Kallbadhus

Måns Ols restaurang

Inte något jätteavancerat äventyr men det är kul att pröva något nytt och det är kul att se naturen och husen från sjösidan.

Krafttag krävdes över Långforsen

Strax tillbaka till ån

Under vägen fick vi gå...

/CJ

Morgonstund har guld i mund

2011-07-12T16:46:00.000+02:00

Jag har nu gått upp riktigt tidigt 2 mornar i rad för att ta en GC tur innan alla andra vaknar. Det är ju faktiskt semester (= tid för GC).
Runt Sala finns fantastiskt många spännande GC ställen att besöka. Det känns som om man skrev ut alla geocache beskrivningarna för cacherna i Sala kommun och band dem till en bok skulle man få en i det närmaste komplett hembygdsbok.
Det är rätt fantastiskt att ge sig iväg vid 5 på morgonen och inte veta vilka ställen man ska hitta utan bara följa vägen och ta cache efter cache och på varje ställe upptäcka något nytt.

Första morgonen blev det 7 burkar och en liten kortare tur. De bästa cacherna var Liten stuga och Lövparken.

Den andra morgonen lev det hela 27 burkar. Under de 4 timmar jag var ute fick jag se, en gammal järnvägsbro, en telemast, en kvarnsten, ett tegelbruk, en grindstolpe, en gammal matkällare, en gammal maskin, en runsten, ett stationshus, en hembygdsgård, en kyrka, en crossbana, en badplats, två minnes stenar, en bro, en fiskeplats, ett jakt torn ett röse, ett gruvhål, ett naturreservat och 4 vägskyltar samt ytterligare 3 platser.

Tegelbruk

Vart ska vi nu...

ÅSSAhus (från 1949 och i perfekt skick)

Runsten 1164

Hembygdsgård

Sten vid Hallaren som visade hur stor sänkningen av sjön som gjorts.

Dessutom såg och hörde jag flera tranor, en mäktig fågel som tyvärr är lite skygg av sig.

Tranor i morgonsolen

När jag kom hem till stugan vid 9 så serverades frukosten fast jag redan varit uppe i 4 timmar.
/CJ

Äventyr 18: Ukraina - Kiev och Jalta

2011-07-10T12:56:00.000+02:00

Denna veckas äventyr måste ju bli resan som CJ gjorde till Ukraina med sitt gamla kompisgäng. Varje år har vi haft en så kallad stugvecka, uppgiften att anordna denna går runt i gruppen och i år var det CJ och en av mina kompisar, A, att ordna den 19:e "stugveckan". Jag och A började planera resan för ett halvår sedan och efter att ha bestämt oss för att göra något helt annorlunda upplägg i år fastnade vi för Ukraina. För att göra det mer spännande för de övriga fem deltagarna så hemlighölls resmålet och hela resplanen avslöjades inte förrän i Kiev. Jag och A har mha den okända staben lagt ned massor av arbete för att få ihop resan. Förutom webben så har vi haft hjälp av guideboken från Lonely Planet.

Vår resa Sverige-Kiev-Krim (Jalta).

Efter att vi samlats på två platser så sammanstrålade vi i Nyköping vid Skavsta flygplats där vi åt picknicklunch och avslöjade att vi skulle flyga till Kiev. Vi flög med Wizz Air till Kiev och för ovanlighetens skull med lågprisflygen så landade vi på en lite flygplats, Zhulyany, centralt mitt i Kiev.

Ankomsthallen...

Halva gänget åkte taxi och den andra via buss och tunnelbana till Rus hotell. Båda varianterna fungerade bra även om det tog en stund att åka kollektivt.

Likt Moskva hade Kiev en både effektiv och vacker tunnelbana.

Läget är under kontroll, nu går vi och avslöjar nästa steg.

Nästa dag startade vi med en gemensam frukost och avslöjade att vi skulle checka ut och bege oss till The National Museum of the History of the Great Patriotic War of 1941-1945. Vid museet avslöjade vi att vi skulle åka natttåg till Jalta på Krim. Efter museumbesök fick vi några timmar att vandra runt i Kiev innan vi skulle ta oss till Kievs tågstation och hitta tåget till Simferopol.

Mother Motherland, själva statyn är 62 meter hög och hela monumentet 102 meter högt. Imponerande!?

Statues at the memorial complex depicting the 1943 Battle of the Dnieper

Independence square, där den oranga revolutionen genomfördes 2004.

Att köpa tågbiljetter själv från Sverige är i princip omöjligt så jag använde mig av en svensk firma Östresor som jag träffade på vildmarksmässan i våras. De fixade så att biljetterna fanns att hämta på hotellet, fungerade supersmidigt. Det gick betydligt lättare att både hitta tåget och våra kupéer på tåget än jag trodde. Det var en exakt kopia av den kupé och vagn som jag 1993 åkte på transsibiriska järnvägen med. Tågen är gamla och slitna och saknar en del att önska när det gäller komforten men till skillnad mot svenska SJ så höll de tiderna till 100%. På nedresan hade vi en "rejäl" ukrainsk dam som värd i vagnen som (sålde) serverade ett gott kaffe.

Vårt tåg.

Svårt att ta kort när ett tåg åker men det var en vacker solnedgång över Ukraina.

Bekvämt? bevisligen går det att sova iallafall.

Lite längre stopp i Dzhankoi för att byta till ett el lok.

Vi steg av tåget i Simferopol lagom till lunch. Härifrån hade vi planerat att ta trådbuss de sista 10 milen till Jalta men på stationen fanns det gott om taxiförsäljare och efter lite diskussioner lyckades vi få en billig (drygt 400 kr) luftkonditionerad taxi som körde oss ända fram till vårt hotell i Jalta. Efter en natt på tåget var ingen särskilt svårövertalad att överge världens längsta trådbusslinje.

Det var inte så lätt att hitta ett bra, billigt boende i centrala Jalta för 7 personer, dessutom enbart 4 nätter så det fick bli ett hotell den här "stugveckan". Vi bodde på Yalta hotell, en gigantisk Sovjetisk koloss som jag inte vill beskriva som charmig men väldigt effektiv. Med pooler, egen strand, massor av olika restauranger etc. Frukosten var klart över förväntan och innehöll allt man kunde önska sig. Från hotellet var det ca en kilometer in till stan. I Jalta hade vi 4 lata dagar där vi på dagarna upptäckte Jalta på lite olika sätt. Jag och min rumskompis brukade gå upp tidigt och ta en längre promenad eller busstur i stan. Så samlades vi på kvällarna för gemensam middag.

Vårt "lilla" hotell.

Karta över hotellet och dess faciliteter.

Utsikt från stan mot vårt hotell.


Utsikt från balkongen in mot Jalta.

Självklart hade man en grönsaksmarknad...

... och en för kött.

Jalta genomkorsades av trådbussar som både var billiga (1 kr) och effektivt tog oss runt i stan.

Bil modell ä.

Granatäpplejucie.

Lunch med soppa och en öl åt vi nästan varje dag, gott, billigt och passade bra i värmen.

Gemensam "stugvecka" middag.

Jalta är mest känd för den konferens som Stalin, Churchill och Rosvellt genomförde 1945 där Europa styckades mellan segermakterna.

Konferensrummet för Jalta konferensen.

Beachen...

En av dagarna gjorde vi en heldagstur till Sevastepol. För att gör det enkelt och få möjlighet att se så mycket som möjligt beställde vi en engelskspråkig guide med chaufför som tog oss runt till alla sevärdheter. En minst så rolig del av resan var att guiden berättade om livet i Ukraina och som vi förstod var hon ryss och de behandlas inte alltför sällan illa av ukrainarna.

Okände soldatens grav i Sevastepol.

Båttur bland Rysslands Svartahavsflotta.


Guiden förklarar med stor inlevelse hur "the light brigade" genomförde sitt självmordsanfall under Krimkriget.

Middag på tåget hem som vi köpte på stationen i Simferopol.

Geocachingen då? Nja det fanns väldigt få geocacher i Ukraina (totalt 142 st) då jag åkte. Jag lyckades ta några den eftermiddag vi hade i Kiev. Bästa cache var nog ändå WWII, men man kan väl konstatera att man inte åker till Ukraina för att leta burkar.

Sammanfattningsvis var det en väldigt bra resa, det är billigt och håller man sig borta från turistkvarteren är det till och med väldigt billigt, en sopplunch med öl kostar då knappt 25 kr. Människorna är oftast vänliga men är väldigt dåliga på att prata engelska och ge service. Jalta hade ett bra klimat och har definitivt potential som ett stort resmål för västerlänningar. Vi åkte tåg vilket är ett bra sätt om man vill se landet och vill man offra lite komfort så är det ett jättebra alternativ.

/CJ

Äventyr 17: Domarudden x2

2011-07-03T14:14:00.000+02:00

Denna varma lördag blev det inte mindre än två besök vid Domarudden i Åkersberga. Vår plan var att göra ett genrep inför sommarens fjällvandring. E har fått ny ryggsäck och C har nya kängor, så det kändes nödvändigt att provvandra och testa prylarna. Jag läste väderprognosen lite slarvigt och fick för mig att det skulle bli lite svalare på lördagen, men det blev en tryckande het sommardag. Kanske inte perfekta förhållanden, men det blir ju lite skuggigt i skogen i alla fall...

Vi valde Domarudden som utgångspunkt för dagens vandring. På årets Vildmarksmässa köpte vi en bra karta och guide över Roslagsleden så det kändes dags att använda den. Och dessutom fanns det gott om ologgade geocachar runt Domarudden. Vi ville gärna vandra en slinga, så vi komponerade ihop en rutt utifrån de leder och stigar som utgår ifrån Domarudden. Vi började på Roslagsleden etapp 4, vek av på stigen mot Trehörningen, fortsatte förbi sjön Mysslingen och anslöt sedan Roslagsleden etapp 5 tillbaka till Domarudden. Jag hade inte GPS:en på hela vägen, men jag tror det blev 7-8 km vandring.

På väg från Domarudden

Fin skog

Det var en bra vandring genom en riktig urskog. Lite motorvägkänsla i början där leden gick tillsammans med elljusspår men så snart vi vek av mot Trehörningen så blev det lugnt och stilla. Vi hade tänkt att äta lunchmatsäcken vid vindskyddet vid Trehörningen. Men där var förberedelserna i full gång inför kvällens happening Huldrans natt. Vi träffade en kvinna som berättade om skymningsspelet, och vi blev nyfikna på att komma tillbaka till kvällen, bara det inte var försent att få biljetter. Vi tackade för tipset och vandrade vidare mot Mysslingen där det blev lunch. Lite mycket mygg och broms, annars var det skönt att vila och få lite ny energi.

Förberedelser inför kvällens föreställning

Vi kom så småningom in på en skogsväg där solen lyste hett och det inte fanns särskilt mycket skugga. Nu började vattnet ta slut också, så vi tappade modet lite och drog upp tempot för att komma fram. Här träffade vi på en trevlig man med hund som berättade lite mer om skogarna runt omkring. Efter en lång pratstund vandrade vi så vidare mot Domarudden. När vi slutligen kom fram var vi ordentligt törstiga och kastade oss direkt in på serveringen för inköp av kalla drycker!

Någon slags fälla eller matningsanordning...

Varma och törstiga

Vi hittade ingen från Huldrans natt på plats, så vi kunde inte köpa biljetter. Men vi chansade ändå och den kvinnliga delen av teamet åkte tillbaka på kvällen. Vi var först på kölistan och visst fick vi plats.

Samling inför Huldrans natt

Kvällen inleddes med en vandring ledd av Richard som berättade om Domarudden och de personer som levt här. Efter någon timme lämnade han oss och hela sällskapet fick nu träda in i den "riktiga" skogen, en orörd urskog. Det är lite svårt att ge en bra beskrivning av vad vi fick uppleva under kvällen. Men det var en oerhört rogivande kväll med många intryck och tid för reflektion. 11-åringen blev väl lite rastlös emellanåt, men gav ändå kvällen bra betyg - 8 av 10 fick den av henne.

Inga kameror var tillåtna, så jag har inga bilder att dela med mig av. Ni får själva titta mer på Huldrans natts hemsida och på reklamfilmen här nedan, och om ni blir nyfikna så blir det nya tillfällen nästa år. Vi kanske gör ett återbesök med hela teamet.

PS. Geocachingen då undrar ni nu? Nja, det blev inte så mycket med det... Vid Trehörningen var det ju teaterförberedelser och runt Domarudden kryllade det av bad- och fiskemugglare. Så vi valde bort det den här gången. We'll be back!

Äventyr 16: Tyttboforsarna & Färnebofjärdens nationalpark

2011-06-26T20:11:00.000+02:00

Midsommarhelgen tillbringades som vanligt i Sala, och på midsommardagen blev det dags för veckans äventyr. Vi lyckades lura med oss Margareta också, så vi blev tre tappra äventyrare den här dagen. Efter att ha konsulterat den enorma visdom som finns på www.geocaching.com så valde vi att åka till Tyttbo, Dalarnas del av Färnebofjärdens nationalpark.

Vi tog bilen på småvägarna genom Möklinta och norrut. Slutligen hamnade vi vid färjan i Hovnäs, den enda kvarvarande färjan över Dalälven. En mycket charmig liten färja med plats för två bilar och intressanta färjekarlar med underbart dalmål. Färjan drivs av föreningen Trelänsleden och på färjan kunde man köpa fiskekort, boka boende mm. Men vi skulle ju inte fiska idag till färjekarlns stora förvåning. Men han tyckte visst att Tyttbo var okej att vandra i också, bara man passade sig för huggormarna... Och så var det ju rätt så stenigt förstås...

Hovnäs-färjan på väg

På väg in i nationalparken

Det största dragplåstret här i byn är alltså fisket, mer om det här på Tyttbo Forsfiske. Men Tyttbo ligger vackert i en nationalpark och kan rekommenderas även för en dagstur med vandring. Vi plockade på oss några broschyrer, en om Tyttbo som faktiskt var en av de bättre broschyerna vi sett. Jättefin karta, mycket intressant fakta om alla platser vi passerade, roliga skrönor och också praktisk information om stuguthyrning mm. Det är bara att upprepa vad jag skrivit om förut - vore kanon om ni som gör så fina broschyrer också la ut dom på nätet så kanske fler hittar dit!

Vi parkerade vid Timmerstugan vid Härsingen och började vår vandring. Vi passerade fyra riktigt fina rastplatser med vindskydd och grillplats. Alla rastplatser kan nås från bilvägen också med en kort promenad, så det går att skippa vandringen och åka direkt till ett fiskeställe om man hellre vill. Det var en fin stig som slingrade sig fram längs Dalälven. Lätt att gå första halvan, lite stenigare att gå sista delen. Och som bonus så låg det en geocache vid varje vindskydd, så vi hade några stopp på vägen att se fram emot. Inga speciella burkar, men vackra platser hela vägen.

Loggar Båtöverfarten

Välordnat vindskydd

Häftigaste stället var Balforsen där det fanns gott om fiskare, men vi såg inte om det fångades någon fisk. I Balforsen säger broschyren att man hittar "den omtalade vändvågen vid högvatten". Det låter jättespännande, men jag hittar ingen mer förklaring av vad en vändvåg kan tänkas vara. Ni får väl helt enkelt bege er hit vid högvatten och se efter själva.

Balforsen

Här dukade vi fram lunchen

Utsikt över älven från lunchstället

Det finns visst ekar norr om Dalälven

När vi kommit längs ut till sundet vek vi av in mot land och passerade Tyttbo Camping. CJ kröp runt under duschhuset till de tyska mugglarnas förvåning, vi loggade cachen och gick helt naturligt därifrån! Här blev vi djupt imponerade av den fina Eldpallkojan, som byggts av Sjövik Folkhögskolas timringselever. Mycket fint, här hade vi gärna suttit vid elden och druckit kaffe! Sista sträckan gick vi längs bilvägen tillbaka mot parkeringen, en fin slingrande grusväg förbi öde torp och några fiskarstugor.

Eldpallkojan i Tyttbo

Veckans äventyr uppfyllde alla våra krav - vacker natur, annorlunda upplevelser och geocacher att logga. Vi får fortsätta att utforska fler delar av Färnebofjärden när vi är tillbaka i Sala nästa gång - kanske blir det Gysinge eller Östa nästa gång.

/A

Äventyr 15: Ny bil GPS och tur till Falun

2011-06-19T12:00:00.001+02:00

C:s fotbollslag skulle åka på Axa summer camp i Falun och behövde någon som kunde skjutsa dem. Samma morgon så pajade kontakten till fästet för bil GPS:en. Innan vi skaffade vår första bil GPS var jag mycket skeptisk och tyckte att vi klarade oss bra ändå. Här har jag nu helt ändrat uppfattning och GPS:en är helt oumbärlig. Att uppdatera kartorna som är gamla samt köpa ett nytt fäste (om det ens går att köpa ett) bedömde jag vara likvärdigt med att köpa en ny bil GPS. Dessutom har den gamla börjat uppträdda konstigt och batteritiden ligger på någon minut när det är varmt ute.

Så det blev ett stopp i elektronikaffären och inköp av en Garmin Nüvi 2360. Det tog mig bara några minuter att få igång GPS:en och det mesta var sig likt från vår gamla Garmin Nüvi 760. Allt är ju lite flashigare men i övrigt samma funktion. Det som däremot kan göra en sur är att Garmin använder en ny kabel än den gamla GPS:en.

Nya GPS:en...

Efter GPS inköp packade jag bilen full av fotbollsspelare och satte kurs mot Falun. Då det var lite bråttom att komma fram blev det enbart en transportsträcka med en kort bensträckare. När vi sedan var på plats fick killarna snabbt byta om och sedan åkte vi och spelade vår första match en bit bort. När fotbollen var avklarad lämnade jag laget och tog en kvälls cache tur i Falun. Vi har varit här tidigare och geocachat och det fanns 11 glada gubbar på min karta. Efter kvällens tur blev det ytterligare 20 gubbar. Det var uselt väder och det regnade hela tiden, fördelen var att det var muggelfritt. Jag körde ett varv moturs och stannade på där GPS:en visade att det fanns burkar att hitta. Eftersom det var en oplanerad tur så är varje stopp en överraskning (både positiva och negativa). Några av mina favoriter blev Stenvalvsbron, Nappträdet, Oscar Herdins sommarstuga och Falu Gruva Earthcache.

Ännu en vacker bro (jmf gärna med dagens betong)

Häftigt träd

Falu koppargruva i spöregn

Natten tillbringade jag på STF vandrarhem Hälsinggården. Definitivt inte det charmigaste boendet men det fyllde sin funktion för en billignatts sömn.

Nästa dag gick jag upp tidigt och tog en frukost på gyllenebågarna och sedan en tur ut på det gamla militära övningsfältet. Tyvärr hade jag missat pannlampa så jag kunde inte ta alla de häftigaste cacherna så nu har jag bra motiv för ett återbesök. Jag hade också en DNF på pansar 203445. Den roligaste cachen blev SHGR 56 som gav mig många minnen från den tid då jag själv var instruktör och kastade handgranater med mina värnpliktiga för nu 20-25 år sedan.

Rostigt periskop

Annorlunda behållare.

En gammalt ryskt pansarfordon i svenska färger.

Efter denna GC tur inställde jag mig för skjutsning av fotbollslag nere vid Lugnets idrottsanläggningar. Jag släppte av killarna vid deras fotbollsplan och satte av hemåt via Sandviken och Gävle. Denna del av resan hade jag planerat lite så jag hade en lista med tänkta stopp. Precis som vanligt är varje stopp spännande och ett eget litet mini äventyr. Hemresans absoluta favorit var Fort Engelsfors där jag kröp omkring inne i bunkern mha det lilla ljus som sipprade in. Kul att det får vara kvar.


Kargt gruvlandskap.

Utsiktsplats för fort Engelsfors.

Masugn...

Vilken fin lekstuga

Hmm... trots att min nya bil GPS skulle ha information om trafikhinder...

Efter 35 burkar, sightseeing i Sandviken och ett antal DNF:er så fick jag gasa på hem till Sollentuna.

/CJ

Äventyr 14: Adelsöleden

2011-06-18T18:29:00.000+02:00

Helgens äventyr gick till Adelsö, vårt första besök på den Mälarön. Vi hade bestämt oss för att vandra den 14 km långa Adelsöleden. Några geocachar passerades på leden, men den här gången var det vandringen som var huvudaktiviteten (trots lite protester från CJ...).

Efter en kort tur på bilfärjan över till Adelsö började vi med en kort avstickare till en övergiven minkfarm och cachen Minkfarmen. Vi hittade ingen cache, men det var ändå ett häftigt ställe med lite Urban Exploration känsla. Sen gav vi oss av till startplatsen för Adelösleden vid Norrängen.

Övergiven minkfarm

Första delen gick i blandad skog fram till utsiktstornet i Kunsta. Helt hysteriskt med mygg i vissa partier, det gällde att inte stanna till i skogen utan hålla sig i ständig rörelse. Vid tornet var det dags för lunch och då hade vi dagens sämsta väder med lätt duggregn. Men vi packade ändå upp matsäcken och njöt av den friska luften. Här kunde vi logga både Kunsta Watch Tower och i utsiktstornets gästbok. Sedan fortsatte leden mot norra spetsen av Adelsö. Här gjorde vi en liten omväg ut till spetsen Horn och den gamla ångbåtsbryggan. Här var det väldigt idylliskt!

Välskyltad led med många blå markeringar

Är det vildsvin som matas här?

Kunsta utsiktstorn

Utsikt från tornet

Gamla ångbåtsbryggan vid Horn

Sedan ändrade leden karaktär och gick över åkrar och mer öppna landskap fram mot Sättra Trädgård som tyvärr var stängt den här dagen. Efter en stund kom man in i Adelsö - Sättra Naturreservat. Här fanns en av Länsstyrelsens geocachar Adelsö - Sättra Naturens år 2009 som vi förstås loggade, bara en kort bit från leden. Och vi tog kaffepaus ner mot vattnet, nu hade det hunnit bli soligt och fint. Sista delen på leden gick genom skogen igen tillbaka till bilen.

Vacker stig genom Adelsö-Sättra naturreservat

Fikapaus i naturreservatet

Charmig skylt

Adelsöleden fick med beröm godkänt. Det var en riktigt fin led, välskyltat så det gick aldrig att gå fel och varierande landskap. Mer om leden på Traneving.se, där finns också en bra karta som visar hur vi gick.

Hovgården på Adelsö finns med på UNESCOs världsarvslista tillsammans med Birka. Så, det gick ju inte att lämna Adelsö utan att ha besökt det. Som tur var fanns det ett charmigt fik där, Café Hovgården, så vi fyllde på förråden med lite socker och koffein. Sen blev det en promenad runt kungshögar och runstenar. Vi hälsade lite på kossorna som vilade ner vid vattnet och loggade burken Adelsö Hovgården. Sen blev det ytterligare två burkar loggade innan vi tog färjan tillbaka till Ekerö och begav oss hemåt.

Hovgården, CJ botar sin koskräck

På tur i en kohage...

2011-06-09T22:22:00.001+02:00

Idag på morgonen gjorde jag en kombinerat motionspass och GC tur till Knivsta. Igår löste jag den inte allt försvåra mysterien Trunsta Träsk. Det visade sig dock att lösningen av mysteriet var lättare än att hitta cachen. Tyvärr var finalplatsen redan ockuperad av fågelskådare och mina små spaningsförsök syntes inte någon burk till. Det får bli ett återbesök, vilket inte gör så mycket då det var en fin plats och en vacker kohage.

Trötta(?) kor i en vacker hage!

Dagens andra cache Elljusspåret misslyckades jag också med att hitta trots ett intensivt letande. Med två DNF:er förflyttade jag mig till Spakbacken, parkerade bilen vid Spakbacken 1 och gav mig sedan ut på en skön löptur kombinerat med geocaching. Det var en lagom lång och varierande rundtur med enkla geocachar som låg med några hundra meters avstånd. Det var i princip enbart på ett ställe Spakbacken 3 som jag fick leta en stund. Det var fina stigar och vägar hela vägen runt.

Häftig myrstack och en fin tallskog vid cachen Stubben.

Som en bonus cache på hemvägen gjorde jag ett stopp vid Hönsgärde gravplats. En fantastisk plats, där lukterna, ljuden av fåglarna och det vackra hag landskapet med de gamla enarna skapade en perfekt kohage. Och inget är väl härligare än en försommarmorgon i en Svensk kohage, dagens andra hage faktiskt.

Hagen vid Hönsgärde gravplats

/CJ

Äventyr 13: Kolarbyn med älgsafari

2011-06-06T16:04:00.001+02:00

Så var vi tillbaka på en av våra favoritplatser - Kolarbyn i Skinnskatteberg. Det här var tredje gången för oss, vet inte riktigt vad det är som gör att vi trivs så bra och vill komma tillbaka. Jag tror det är en kombination av vildmarken, lugnet och entreprenörskapet bakom byn och vildmarksturerna. Den här gången hade vi med oss mormor och morfar också, som behövde få uppleva lite vildmark och avkoppling.

Kolarbyn marknadsförs som "Sveriges mest primitiva vandrarhem". Här finns ingen elektricitet, man får själv hugga all ved och hämta vatten, man lagar mat över öppen eld och bor i små kolarkojor med sovsäck och liggunderlag. Och det är precis så fantastiskt som det låter :-) Det blir en gemytlig stämning i lägret där alla hjälps åt med sysslorna och småpratar över en kopp kokkaffe vid brasan. Och väldigt internationellt, många utländska turister verkar tycka Kolarbyn är det mest exotiska man kan tänka sig!

En av våra kojor

Frukost vid grillplatsen

Den här gången hade vi valt att åka på Älgsafari med Wild Sweden också. Vi har läst en del om turerna , och vi följer självklart Wild Sweden på Facebook ;-) Så vi hade höga förväntningar! Och det blev en fascinerande upplevelse. Den enda "safarin" vi varit på tidigare var på Alligatorsafari i Florida. Då handlade det om högt tempo och en välpreparerad rutt där djuren i princip var tama och kom fram och hälsade. Det här var något helt annorlunda!!

Vi fick börja vid Kolarbyn med en liten lektion av våra guider Marcus och Janne. Roligt att träffa personer som brinner för något och som är så duktiga - kul! Sen gav vi oss ut i skogen till en fantastiskt liten tjärn uppe vid Malingsbo-Kloten för att äta middag. En helt underbar kväll, lugnt och stilla med endast några fåglar som rörde sig vid sjön, annars ingen direkt action. Alltså precis som det ska vara! Efter älgklämmor och kokkaffe gav vi oss sedan ut på vandring. Vi delade upp oss i två grupper och gick till fots för att se om vi kunde få syn på några älgar. Vi såg en hel del spår av älg och andra djur, Marcus lärde oss en hel del längs turen (viskandes förstås för att inte skrämma iväg några djur). Men några levande älgar blev det inte på vår vandring. Som av en händelse, så kom vi också förbi en geocache Västra Skälsjön och så kunde vi lära Marcus något också ;-)

Underbar liten skogstjärn

Väntan på middag

Snart dags att ge sig ut i skogen

Vi spanade och spanade

Marcus hittade en död älg i alla fall ;-)

När vi hade återsamlats så gav vi oss iväg i bilarna för att leta efter älgar. Nu hade det börjat skymma och då är det bäst chans att få se älg, speciellt vid öppna fält och ängar. Och då dröjde det inte länge förrän vi fick syn på en ståtlig älg på ett fält. Totalt blev det fem älgar på lite olika platser. Vi försökte också få skymt av en bäver, men han hade väl annat för sig den här kvällen!

Äntligen en älg!

Vi var klart imponerade av allt arbete som Janne och Marcus lägger på att spåra vargarna i området. Nästa gång får det bli en vargspanings eller vargylningstur!

Eftersom vi skulle bo två nätter i Kolarbyn så hade vi en ytterligare dag att hitta på något på. Det kryllar av gruvhål med tillhörande geocachar i området, så det fanns gott om utflyktsmål att välja på! Vi valde en kortare vandring runt Bastnäsgruvan i Riddarhyttan. Det blev en lagom halvdagstur med lite nya upplevelser. En feedback till Skinnskattebergs kommun skulle vara att marknadsföra sina utflyktsmål lite bättre, det var inte helt lätt att hitta till gruvan och väl på plats hade kanske en gräsklippare varit användbar. Det finns oerhört mycket spännande att se här runt omkring som skulle kunna lyftas fram mer.

Räkneövning vid Hisingergruvan, Tribute to Miners #3

Utsikt från Vattenhjulet

Andra kvällen badade vi bastu i den vedeldade bastun nere vid Skärsjön. Bastuflotten ligger naturskönt och speciellt perfekt var det den här kvällen med vindstilla och kvällssol. Efter bastu och bad blev det grillad fläskkarré och färsk potatis vid grillplatsen vid sjön. Kvällen fick avslutas vid Kolarbyn med pinnbröd, som jag tror imponerade på det holländska paret vid brasan!

Bastuflotten

Middag på grillen

Tack för den här gången - vi kommer tillbaka! E tyckte vi borde stanna en vecka nästa gång :-)

/A

4000 burkar!!!

2011-06-03T22:07:00.000+02:00

Så var det då dags att logga vår 4000:e burk!!! Vi har ju tidigare försökt att göra just jämna 1000 tal till lite speciella cacher. Vår 1000:e cache var Trollvinter 2008 och den 2000:e cachen Fumble Before Dark 2009 - Teknik, etc och den 3000:e cachen vårt egna event Välkomna till Rösjöeventet. Den 4000:e cachen blev inget undantag. För att få det precis som vi ville hade vi en plan som Sickan i Jönssonligan hade blivit avundsjuk på. Idag på eftermiddagen tog vi cykeln till Häggvik och sedan pendeltåg till Karlberg. Där loggade vi först Karlbergskanalen (vår 3998 burk) som var en fin cache. Då vi enbart behövde ett W för att kunna logga cachen Alfabetschallenge så korsade vi Kungsholmen och letade oss ned över klipporna till starten på Wästre Malms glömda skatt.

Härliga stigar längs klipporna.

Här kluras det...

Cachen Wästre Malms glömda skatt var en riktigt kul cache som bjöd både på lite hjärngympa men också en fin promenad längs vattnet. Efter som det var en riktigt varm dag idag blev vi räddade av Solstugan på väg mot finalen. Här blev det glass till de yngre, öl till pappa och rosé till frun. Nu var det inte riktigt dags för middag annars hade detta varit ett trevligt ställe att äta på.

Skön vätskepaus

Vem bygger finast Legobåt, A eller E?

Efter att ha loggat cachen, vår 3999 burk, tog vi tunnelbanan in till stan och styrde våra steg mot cachen Alfabetschallenge. Här fick vi leta länge tills vi hittade burken på den plats där vi började leta. Själva loggandet och hurrandet var snabbt avklarat. På väg från platsen gick vi rakt på cachingkompisen Ludwig Pettifogger - kul!

Loggning av cache 4000!!!

Vår 4000 logg.

Efter dagens lilla äventyr och loggning av cache nummer 4000 tog vi oss till Södermalm och firade med en thailändsk middag på Kho Phangan.

Mätta och belåtna tog vi oss hem för att packa för nästa äventyr - älgsafari och kolarkojor.

/CJ